PC: cykelkanalen.se

Ny dag idag, och ny återblick. Denna gång är det finnmarksturen och SM XCM som jag tänkte mig orda lite om. Jag väljer medvetet att beskriva det på detta sättet då det tyvärr inte finns många positiva tankar kring detta lopp för mig.

Om jag då börjar några dagar innan så befann vi oss i Jämtland och hade det lugnt och skönt, det var varmt men inte så ända in i … som det skulle bli senare. Jag letade under dessa dagar reda på hur jag skulle göra med min broms då luftningskitet till bromsarna i stort sett var det enda jag hade lämnat hemma. I övrigt hade jag i princip en komplett verkstad med allt vad det innebär med i garaget bak i vår husbil.

PC: cykelkanalen.se

När vi kom ner till Ludvika körde jag bort och fick lämnat in min cykel till Fottas och en riktigt duktig mekaniker, allt gick som smort. Det höll på att bli lite jobbigt då jag låste in nyckeln i husbilsgaraget när jag i stressen var ute och hämta de hojen. Gick in i affären aningen blek i ansiktet och berättade. Yvonne försvann ut och kom in efter en stund och tyckte att det var lite tursamt att jag glömt att låsa förarhytten, Flyt!!

PC: cykelkanalen.se

Resten av dagen och dagen därpå spenderades mycket i skuggan med vatten till hands men oxå ute på banans olika delar för att känna efter lite var formen satt.

PC: cykelkanalen.se

På tävlingsdagen kändes allt fint, banan var helt fantastisk. Jättefin precis som jag vill ha den tyckte jag. Jag gick ut lite lugnare än vanligt, man ska ha lite respekt för så pass många höjdmeter spridda över drygt 80km. Dessutom en hel del riktigt fin stig som såklart kan kännas i låren om man inte tänker lite i förväg.
Jag låg med riktigt bra och allt kändes fint, detta fram till utförsåkningen strax innan Norrvik. Ungefär vid 25km det var där jag gav ifrån mig en svordom eller två. Bromsen gav upp igen, jag tappade lite sugen kan vi säga, och det blev riktigt jobbigt. Jag hade ingen eller väldigt lite bromsverkan bak och då blir det svårt att hålla ett högt tempo och ligga på hårt i utförskörningar. Jag tappade massor och blev omkörd som aldrig förr, när jag försökte kompensera och köra hårdare i backarna blev det tillslut för mycket och hela jag kokte över i värmen. Tillslut hade jag i stort sett ingenting kvar att ge, haltade i mål besviken men också glad att jag inte bara hade klivit av. Jag körde igenom loppet trots att jag var helt kaputt. Lyckades starta ett litet krig om placeringar i Leos backe och fintade åtminstone in mig på en 55:e plats i H40.

PC: happyMTB

Vi säger så här, jag blickar framåt istället.
//Nilsson