Aldrig varit så glad över att rulla in på gården

Igår hände det, inte ofta men jag gick helt sopslut. Helt tom, har hänt en gång tidigare och det var 2012.
Jag visste att jag inte hade ätit riktigt stadigt och jag vet vikten av att göra det när man ska träna hårt. Stack ut och skulle avverka en relativt lång träning som skulle innehålla ett par längre trösklar och några riktigt hårda och korta toppar.

När jag gick ut på andra varvet vid ca 30km kände jag att det är nog nu jag äter min banan, sagt och gjort men det räckte inte långt. vid 58km och med drygt sex km kvar hem började nutellafantasier och sylt/godis -allmän socker desperation uppstå. Otäck känsla när man säger ordet punschpralin högt i skogen och känner att det inte går att hålla tillbaka ett nervöst skrattande. Jag vinglade med ganska yr känsla hem helt tom.

Ät ordentligt Nilsson!!
Jag vet ju allt det där men lyckades helt glömma att äta en ordentlig lunch i stressen. Att 2 ägg, en banan och en macka skulle räcka ända till kvällsmat är ju lögn.. Eller hur!


//Nilsson