Foto: Dalek Lås & Larm

I lördags körde Ulrika och jag upp till Trollhättan för att cykla Alliansloppet MTB dagen efter, ett lopp som vi visste mycket lite om. Informationen på hemsidan har varit knapphändig vad gäller både sträcka, höjdmeter, banans beskaffenhet och vilka som anmält sig. Fick veta någon dag innan loppet att det var 75km inte 85 och att man skulle köra två varv på samma bana. Vad vi däremot vetat hela tiden var att de gjorde en satsning på oss tjejer i tävlingsklass genom att ha en separat damstart 45min före herrarna.

Läste att Åsa Erlandsson beskrev banan som ett låångt xc-lopp efter att hon provkört den, tekniska stigar men inget farligt. Ok, då får jag räkna med att kanske hoppa av och springa vissa partier. På kvällen innan loppet träffade vi Nellie och Ulf och fick lite info från dem också. Det är ett tufft lopp,  första 15km på varvet är lättåkt sedan kommer betydligt svårare partier.

Starten för oss damer gick kl. 11 och jag hängde med Ulrika och två andra tjejer. Vi körde ikapp två till och de första 15km var som sagt snabbåkta. Vi vek av in på det första riktiga stigpartiet och nästan direkt åkte vi alla (utom Ulrika som låg först) åt varsitt håll på en hal spång. Där åkte Ulrika och Angelika ifrån mig och jag fick en lucka till de bakom också.

Från och med nu var det mängder med rötter, klipphällar och riktigt trixiga stigar. Det var blött och jäkligt halt på alla rötter och spänger. Jag hoppade av och gick med cykeln en hel del, så mycket att det blev tråkigt. Jag var ensam tjej resten av varvet förutom en som passerade mig vid ett tillfälle. Blev lite stressad av att veta att herreliten när som helst skulle dyka upp bakom på dessa stigar. När motorcykeln kom ställde jag mig på sidan av stigen och släppte fram de första herrarna. Sedan dök det också upp en del motionärer som körde olika sträckor och det var ju omöjligt att veta vilka det var som kom bakom, elit eller motionär, kände mig bara stressad och i vägen. Bestämde mig för att om det gått mer än två timmar när jag går in för varvning bryter jag där. Rullade in på 2.16 och jag meddelade en DNF.

Samling hos Nellie med kaffe och efterloppssnack

Såklart lite besviken att inte ha kört hela loppet, men jag var inte ensam om att bryta. Sannerligen en tuff bana som säkert gillas av många, men jag tyckte att det var lite väl tekniska stigar för att vara ett långlopp. Trots en DNF hade jag en rolig helg med trevligt sällskap!💕

//Y

Ja alla vet ju vad vi gjorde förra helgen, samma som många av er andra såklart, vi körde cykelvasan. Här kommer en bild från kurvan vid Zorn-museét in mot upploppet. Tack Eva för att du passar på att knäppa bilder på oss under så många lopp när du ändå är ute och hejar! Foto: mtbfoto.se


Men det var förra helgen det, nu är det ju denna helgen. I fredags körde jag ett set intervaller i källaren då regnet fick mig att banga, men igår hade jag besök av en kompis från H40:gänget i långloppscupen. Vi stack ut på berget och ökade tempot där, det blev hårdkörning i backarna då vi hade förutbestämt att fokus skulle läggas där. Riktigt bra känsla i kroppen och efter 2tim körde vi hem och vilade benen över lite lyxkaffe och långa samtal om hur vi ska kunna bli åtminstone lite vassare…

Gemensam träning med Höganäs Cykelklubb

Idag var det passande nog inplanerat en lite lugnare träning tillsammans med Höganäs Cykelklubb, snopen och glad blev jag när jag rullade upp till parkeringen där vi skulle mötas. Där stod ett helt gäng och vi blev åtta cyklister som rullade iväg tillslut.
Väl hemma fick jag feeling och monterade ihop min CX och gav den en välbehövlig service. Yvonne började fixa iordning vår husbil då den ska på roadtrip till nästa helg, då utan mig. Det vankas Allianslopp uppe i Trollhättan tillsammans med en kompis.

Imorgon verkar det bli måndag och det är jag inte alls sugen på!
//Nilsson

Till helgen ska jag köra Alliansloppet MTB i Trollhättan, ett lopp jag aldrig kört tidigare så det ska bli skoj!  Den här gången har jag inte sällskap av Andreas, istället kör jag och Ulrika upp tillsammans och det blir ju skoj det med!

Jag vet inte alls mycket om loppet mer än att banan är 85km lång och vi tjejer har en egen start 45min förre herrarna. Det är ett upplägg som fungerade mycket bra på Cykelvasan och det är verkligen kul att kunna köra större delen av loppet med bara tjejer. De riktigt snabba tjejerna får åka hela loppet själva och kan göra upp om segern utan inblandning av herrar, mycket bra!

På Alliansloppet MTB's facebooksida finns presentationer av några av helgens deltagare, bland annat mig :)

2018 års Cykelvasa 

foto: Happyride.se

För andra gången stod jag på startlinjen kl. 07.30 i damernas tävlingsfålla i Cykelvasan. Förra året tänkte jag innan loppet att "Gud så skönt med damstart, det blir inte lika hetsigt och farligt som när man startar i stora startgrupper tillsammans med herrarna" Tji fick jag. Kraschade efter bara 4km.
I år gick det felfritt genom hela loppet.

Jag kom iväg bra i starten och hamnade i en klunga med åkare som är typ två snäpp över min kapacitet, Anki Berggren och Ulrika Grass till exempel. Det var tufft att hänga med men jag hängde i  till efter Mångsbodarna. Där hamnade jag bakom en tjej som körde väldigt försiktigt nerför och vi fick en stor lucka fram till resten av klungan. Efter det var det omöjligt för mig att komma ikapp eftersom jag redan kört på lite väl hårt för att hänga med.

Jag blev ensam ett litet tag innan jag kom ikapp en tjej som också tappat klungan framför. Vi två hjälptes åt under lite mer än en timmes tid innan ett gäng kom ikapp bakifrån. Vi var sedan många som höll ihop resten av loppet. Med i gruppen var bland andra Malin Jones och Sandra Nyman som båda brukar vara något snabbare än mig på långloppen. I efterhand kan man ju tycka att jag lika gärna hade kunnat ta det lite lugnare i starten och inte gått med folk som jag vet egentligen är för snabba för  mig, men varför inte utmana sig? Går det så går det :)

På upploppet hade jag inget kvar i benen och rullade över mållinjen sist i vår klunga på tiden 3.33.32 - mycket bättre resultat än vad jag hade vågat hoppas på!! Jag är supernöjd!

Imorgon kör vi MTB med Höganäs CK kl.10.00 på Berget för alla som vill hänga med :)
//Y

Nu har det gått några dagar sedan vi var i dalarna sist. Det har blivit en hel drös besök under sommaren och med det väldigt mycket bilkörning. Vi hade inte möjlighet att stanna kvar där uppe mellan Finnmarksturen och Cykelvasan utan fick åka hem söndag eftermiddag och upp igen torsdag morgon.

Cykelvasan i år såg ett tag ut att bli en blöt historia, första loppet med regn för säsongen tänkte vi men se det ändrade sig i sista sekund. Jämfört med tidigare år så var det riktigt skönt och lagom varmt i starten, under loppet sol och en perfekt temperatur.

foto: mtbfoto.se

Jag stod långt fram i fållan och kunde gå med ganska bra upp i startbacken, väl uppe så är det oerhört viktigt att inte tappa några hjul. Om man tappar ett hjul så försvinner klungan framför fort i den höga farten. Jag kände där att det blev jag som fick göra jobbet annars blev det inte gjort.
Körde stenhårt för att täppa de luckor som började skapas ett par cyklister fram flera gånger och tillslut betalade det sig. Det blev tomt bakom och jag kunde klättra i en ganska snabb klunga och få hämta andan lite. Tyvärr hade jag sprängt mig en aning och fick väl lida lite för det resten av loppet men det gjorde inget, jag visste att jag satt med där jag ville och hade alla möjligheter att göra ett bra lopp.
I dom få backar som finns kände jag att jag hade rätt mycket att ge och startade därför grillen lite för att sätta press. Vi blev några färre varje gång, där var några starka åkare som hjälpte till att göra det besvärligt för de som satt längre bak. Att gasa när man kommer över ett krön gör det oerhört jobbigt att hänga med för de som sitter längre bak och fortfarande åker uppför, men det visste ni ju redan…


Själva loppet är ju inte så mycket att referera, platt lätt och snabbt. Man minns därför inte så särskilt många detaljer, jag gick upp och låg långt fram en bit innan man kör under järnbron (oxbergsvägen?) med ca 2km kvar. Vi drog upp farten rejält och det blev därför inte särskilt mycket krigande om positioner när vi körde genom campingen. Det var skönt då där är riktigt knöligt/tuvigt i gräset om man inte kan hålla det smala spåret i mitten. Upploppet är ganska långt, 700m tror jag. Där lyckades jag bra och höll min 237:e placering in under målportalen. Tiden blev 2:58.34 och med den är jag nöjd men det fanns mer fart i benen, för att få ut den så är det en bättre startfålla som gäller och det återstår att se om det kan bli så till nästa gång.

//Nilsson

Snart är det dags för det som är många cyklisters stora mål för säsongen - Cykelvasan. För elitåkare är det en viktigt, prestigefylld tävling, för vissa motionärer är det kanske det enda loppet som körs och man har förberett sig flera månader för just detta. Även om själva loppet i sig kanske inte är det allra roligaste MTB-loppet som finns, är det ändå något alldeles speciellt med Vasan. Det är riktigt häftigt med så många cyklister ute i spåret och att passera alla klassiska depåer. Stämningen dagarna innan i Sälen och på tävlingsdagen är också något lite extra.

Vi håller på som bästa med att göra oss redo för att ratta upp till Dalarna igen, det har blivit många vändor upp och ner denna sommar!

Jag kommer att starta kl 07:30 på lördag morgon då vi damer i tävlingsklass har en egen start 45min förre herrarna. Som det ser ut just i detta nu är vi 92 tjejer anmälda i tävling, däribland Gunn-Rita Dahle Flesjå. Förra året var hon också anmäld men kom inte till start, men i år verkar det som att hon dyker upp - tänk att stå i samma startfålla som henne!
Mitt lopp förra året blev ju inte riktigt som jag tänkte då jag kraschade ihop med tjejen framför mig efter ungefär 4km. Jag fullföljde loppet på tiden 3:48:31, men jag hoppas såklart på att köra snabbare och utan krascher i år! Det är lite svårt att sätta något tidsmål eftersom jag inte vet om jag lyckas hamna i någon grupp så vi kan hjälpas åt, hamnar jag ensam går det ju betydligt långsammare. Ensam är inte stark på på Cykelvasan, det är ett som är säkert. Läste att det är en lite ändring i slutet av banan som gör den aningen längre och långsammare... Förra årets RaceReport finns att läsa här: CykelVasan 2017

Jag körde förresten Finnmarksturen i söndags, så här såg det ut:

Jag, Linda och Sandra (som körde korta) i början av loppet.

Vilande cyklar innan start.

Cyklistervänner efter målgång.

//Y

I helgen var vi uppe och körde Finnmarksturen, riktigt fint lopp. Kanske också min favorit eller åtminstone en utav dom.
Just nu är vi hemma och laddar om inför cykelvasan som går nu på lördag. Att jobba städa husbil och meka cyklar mm är tyvärr det vi kallar uppladdning denna gång men vi hoppas att få ihop det och hinna dit i tid.

Målgång, foto: mtbfoto.se

I söndags under sista timmen innan start kom en riktig störtskur över ABB-arena i Ludvika (start/målområde för finnmarksturen). Som tur var blev det inte mer, under tävlingen endast ett par droppar och sedan sol och värme.

Jag kom iväg riktigt uselt med en väldigt dålig känsla i kroppen. Omkörd som om jag redan hade klivit av och stod vid sidan, så kändes det i alla fall. Riktigt kass kände jag mig men vaknade som vanligt efter ca halvtimmen… Om jag kan åka bra i starterna så finns det potential men det verkar svårt för farbror Nilsson.

Foto: cykelkanalen.se

Efter en tids plågande så kom jag ikapp de jag brukar köra med och tänkte att här får jag försöka hämta andan en stund och utvärdera vad jag kan göra/orka kriga om. När den stunden hade gått kände jag mig faktiskt lite starkare och kunde emellanåt hålla lite i taktpinnen i den klunga jag befann mig i.  När vi nått så pass långt in i loppet som till cykelbanorna som leder bort mot trappan vid ABB låg jag med bra i fronten av klungan. Vi höll en relativt hög fart och jag visste att jag måste hålla min position för att få slippa gå uppför trappan. Med ca 1500m kvar gick jag upp först för att kunna hålla mig kvar som en av de första och det fungerade. När vi rullade ner under vägen låg jag som andra man tror jag och jag kunde utan problem även cykla upp. Bilden nedan är från dagen innan, uppför är rampen smalare och trappan något brantare tror jag.



Efter loppet fick jag höra att vi där plockat minst 200m direkt då det som vanlig blev cykelsallad när allt för många vill upp samtidigt. Jag fortsatte att köra så hårt jag kunde i den långa stigningen som följde och vi bildade på så vis en mindre klunga. Där efter flöt loppet på i jämna plågor, tills jag i näst sista backen började märka av en viss trötthet hos de cyklister som fanns runt mig. Jag höjde tempot en liten liten aning, typ allt vad jag kände att jag vågade men det räckte för att splittra upp åkarna och gå om. Jag körde där efter ganska bra, gick om flera även på platten och uppför Leos backe. Från toppen på Leos (sista backen) höll jag min position nerför och på den efterföljande asfaltsträckan. Vid ingången på grässtigen som leder in genom bostadsområdet och fram till arenan lyckades jag skapa en trygg lucka och kunde ensam rulla in på arenan och gå i mål.
Medelpuls 87% och max 94%.

Det blev en 19:e plats i H40 på tiden 2:48.39. Min bästa placering på Finnmarksturen och även bästa för i år.

Nu laddar vi om för vasan!
//Nilsson