Vilken flax jag hade, var in på Sportson under lunchen idag för lite påfyllning av förråden och fick då möjligheten att klämma lite på en nyinkommen Epic 2018. Årets uppgradering är inte bara kosmetika och några småtweaks, det är mer än så. Det såg inte dumt ut alls kan jag säga och verkar riktigt lovande!

Blev det nån distansträning i söndags som vi tänkt? Nej. Istället testade jag att köra rullar, gick väl sådär. Iklädd full mundering, inklusive hjälm, satt jag på cykeln uppe på verandan intill räcket och cyklade på stället. Till en början höll jag krampaktigt i räcket (hade träningsvärk i armen dagen efter...). Efter ett tag kände jag att jag faktiskt inte behövde hålla så hårt, men jag vågade aldrig släppa taget helt. Satt där i ungefär en halvtimme utan att våga hålla båda händerna på styret och inte luta mig mot räcket. Andreas klarar det hela betydligt bättre och kan cykla helt utan att ta tag i något och jag tror nog att jag ska lyckas klara av det också så småningom. Ska bara se till att öva lite då och då.




Efter att vi rullat rullar drog vi iväg en sväng till Mölle och upp för Italienska vägen, jag på mtb och Andreas på cx. Så som sagt ingen distanscykling men lite blandad cykling, Andreas fick tillochmed in lite monark.

Igår idkade vi vila och idag körde vi en riktigt kort träning utomhus. Vi körde bort till Krapperupsskogen, svängde in på Kärleksstigen och sedan backintervaller uppför den lilla grusvägen vid växthusen. Det har vi gjort förr och den vet vi är bra. Kort, intensiv och effektiv intervallträning 10minuter hemifrån.

//Y

Nästan så att man inte tror det, 18°C varmt strålande sol och helt bleke på sundet i skrivande stund. Det är inget man blivit bortskämd med i år, speciellt inte strax innan åtta på kvällen.

Gilleleje i Danmark nere till vänster.

Jag har fortsatt att trimma in mig på att åka rullar idag. Inga problem nu faktiskt, jag körde 20 minuter utan att behöva något att hålla i. Testade att köra på hög kadens med låg växel och då går det inte att sitta och sova, bra balansövning/rundtrampsövning. Kör man med högre växlar så att hjulen spinner på lite så blir såklart stabiliteten bättre och utmaningen mindre.

På lördag är det tid för Bockstensturen, jag har ju inte kört det loppet tidigare och ska försöka sätta mig in lite i vad som väntar. Tjuvkikade på Yvonnes strava för att få lite siffror och drygt 1200 hm är det som ska avverkas. Om vädret är som det ofta är så här års dvs ostadigt så kan det bli en rejäl prövning...

//Nilsson

Bra dag idag! Efter en gofrukost med varma bullar lastade vi in cyklarna +annat i skåpet och drog till Ängelholm. Det var ett tag sen vi cyklade där så det var riktigt kul att trampa lite x-cupbana. Jag kände mig till en början lite ringrostig på de slingriga stigarna, det gäller ju att cykla med både huvudet och kroppen så man håller sig på stigarna :) Vi körde två varv tillsammans sedan körde Andreas ett själv medan jag rullade till bilen för att hämta lite grejer. Jag hade nämligen packat med lunch i form av kokt korv i termos och tillbehör såklart. När A var klar med sitt sista varv blev det alltså korv med bröd i skogen, gott som fasen!

Dax igen, fredag och hemma tidigt betyder mountainbike för oss. Vi tyckte att det var tid igen för vårt långa testvarv (som egentligen inte alls är långt 4.3km) idag. Jag körde 4 varv och Yvonne körde 3, idag  hade jag förutbestämt att det inte var aktuellt med några rekordtider. Min tanke var att ligga någonstans mellan 80 och 90+% av Hrmax. Jag körde som så att jag slog av lite varje gång pulsen nådde 91% och på så vis höll jag mig under 93%.


Det är gymt roligt att köra cykel när man kan välja var man vill trycka på och hålla farten hög över korta knyckar och flowiga partier. Det är sånt man orkar lite bättre när man inte kör så att lungorna hänger utanför i längre backar. Som sagt så körde jag 4 varv och fick med mig 641hm hem till dörren. Som ni säkert vet så är vägen till och från berget helt platt så den siffran är grymt bra på en runda som totalt tog drygt 2tim enligt STRAVA.

Imorgon kör vi lite plattare, det blir kronoskogen i Ängelholm under förmiddagen om någon blir sugen!

//Nilsson

Jag plockade hem en roller lite på prov inför hösten och vintern. Under säsongen som kommer vet jag  att det blir många många timmar på Monarken i källaren. Detta är inte direkt något problem för mig, har lätt att motivera mig att träna hårt och strukturerat på den vecka ut och vecka in.

Jag tänker mig bara att det kan vara skönt att få sitta något pass då och då på en cykel som faktiskt uppför sig som en cykel. Rullar borde fungera fint till det när det ska köras något träningspass av lugnare karaktär. Testcykeln är djävulskt stationär och grym på det den är till för men överkroppen sliter man definitivt inte ut.


Var det svårt då? Det ärliga svaret blir att min första reaktion var att skicka tillbaka den med vändande post, men det tog ungefär 5min sen gick det ganska bra och min åsikt ändrades fort. Bra balansträning och det är precis vad bålen behöver, speciellt under vintern.

Vi kör fredag imorgon va!
//Nilsson

Som Andreas påannonserade redan igår var det planerat för skogscykling idag. Jimmy svängde in på vår uppfart kl.15.30 och vi började med mata asfalt 12kilometer till Svanshall innan vi smet in i terrängen.

Jag hade oväntat bra tryck i benen på stigarna och uppför och det var verkligen skitkul! Ett par dagars landsvägscykling efterföljt av två dagars total vila verkar vara receptet för god mtb-form.




Nu börjar folkmängden tunna ut på Berget, vi mötte bara några enstaka glada fotgängare, en massa får samt några kor.  Även om det innebär att hösten närmar sig tycker vi ändå att det är rätt skönt. Det går att träna på ostört utan att behöva sakta in och visa överdriven hänsyn titt som tätt för att folk inte ska bli sura eller skrämda.

Dagens siffror:
37 kilometer
341 höjdmeter
1:55 cyklad tid



Idag var vi som sagt tre från klubben som cyklade. Det är alltid lättare att hålla igång med cyklingen, speciellt på hösten och vintern, om man är några som sporrar varandra och tränar tillsammans. Funderar du på att gå med i klubben Höganäs CK eller vill du bara hänga med ut och cykla, tveka inte att höra av dig! Ju fler vi blir under hösten och vintern desto roligare och lättare blir det att komma ut och träna.

//Y

Jag höll mig av cykeln igår, ingen träning men då får man tid över till annat. När jag kom hem från jobb drog jag igång med husbilsstädning, husstädning och cykeltvätt. Så mycket för den vilan, jag var helt kaputt när klockan var åtta på kvällen. Somnade tidigt och sov som en stock tills klockan ringde, inte var jag piggare då heller…



Idag tog jag en lugn runda, ja så lugn den nu kan bli i blåsten men jag försökte iaf. Körde landsvägscykeln upp över berget och bort om Jonstorp för att sedan vända hem. Sånt där landar på ca 40km och tar en timme och en kvart om man inte har allt för bråttom. Det var Zon 2 som gällde för mig idag med ett par sprättar i backe. Imorgon är tanken att vi kör skooog med klubben.

//Nilsson

Egentligen är väl mer text onödigt då överskriften täcker in i stort vad jag tänkte berätta om.



Efter en riktigt hemsk natt för mig med total andnöd och svårt att somna om (bli inte allergiker om ni nu funderar på det) fick det bli lite av en släpig förmiddag. Vi satte oss inte på cyklarna förrän klockan 11:20,  missade ett regnväder av episka mått som gled förbi oss fast en bit ut i sundet. Efter det flöt vår distanssöndag på precis som en distanssöndag ska, backe upp och backe ner och upp igen osv och etc.

Berget var lite blött och kladdigt faktiskt, men inte så att det störde. Vi kom hem med drygt 1000 höjdmeter var och det avverkade vi på lite mer än fyra timmar inklusive våffelstop vid fyren!
Vi är lite olika Yvonne och jag, en är Skåning och den andra är Norrlänning…


//Nilsson

Fyra klubbmedlemmar från Höganäs CK var vi som slöt upp på Sundstorget i Helsingborg klockan 9.00 för att cykla Barncancertrampet. Team Rynkeby Helsingborg är det som anordnar detta motionslopp för att samla in pengar till förmån för Barncancerfonden.







Vid start var vädret fint, blåsigt men fint. Rundan mätte ca. 45km och under färden fanns några depåer, inte med sportdryck och saltgurka utan riktigt fika! Första stoppet var i Domsten men det hoppade vi över. När vi sedan kom till Viken öppnade sig himlen och regnet formligen bombade ner. Väl vid nästa stopp i Ingelsträde hade regnet upphört och där serverades grillad korv, så allt frid och fröjd igen.


Efter en korv eller två och snack med likasinnade trampade vi oss vidare till Döshult för kaffestopp.



Tack till Team Rynkeby för en rolig tillställning och tack till Karolina och Markus för trevligt sällskap!

//Y&A

Idag blev det landsvägsåka för Nilsson-Östman. Vi fixade ihop en runda på fina småvägar med nästan ingen trafik, förutom en och annan traktor (de har ju fullt upp så här års!) Vi började med att tugga motvind till Allerum och en bit därefter vände vi ner på Björkdalavägen (tror jag den heter...) och fick belöningen - medvind aaaahhhh! Lite drygt 52km bockade vi av i medelmåttigt tempo. För mig landade det väl på låg mellanmjölkspuls i snitt.

Jag är inte så särdeles lättflörtad när det kommer till lvg. Landsvägscykling kan helt klart vara roligt, speciellt när man har trevligt sällskap, men att ligga på rulle i motvind och bara höra på vindbrus är sååå himla tråkigt! Desto angenämare är det helt klart att kunna cykla jämsides och småsnacka eller dra en skyltspurt. Jag inser dock att det där matandet i ett monotont tempo och med en jämn ansträngning är av godo. Det är väl precis det jag behöver träna på för att bli bättre på långloppen i mountainbike där det ofta är rätt så mycket grusvägssträckor.

Planen för morgondagen är hör och häpna också lvg! Vi tänkte ta oss till storstan' och rulla Barncancertrampet, om vädret tillåter...

Fikastopp FTW!🙌

//Y - solskenscyklist och fikaentusiast

Vi satte oss på cyklarna och körde upp till en av våra testbanor på berget, vi hade planerat att köra tröskel där och så blev det också. Jag åkte tre varv och Yvonne två varv.

 Varje varv innehåller 2 bra stigningar och ett par kortare knyckar, en platt bit och en lite teknisk uppförsbacke. Såklart finns det då också nedförsbackar, det är ju en varvbana. Jag tycker det är riktigt bra att köra träningar på det viset, man vet vad man ska göra och man vet var. Inget velande, det finns det inte tid för när vardagen är ett faktum. Dessutom är det ett perfekt sätt att jämföra sig själv mot sig själv. Lite data på hur jag har lagt upp mitt varv ser du här under.


Idag satte jag trots en sliten känsla personbästa med 58s på banan som jag gjort till ett strava-segment.



Stannade upp efteråt för bananpaus och självklart ett par bilder, man har väl en blogg!





Igår tipsade vi om Snapphaneturen som går på söndag, för den som inte vill kriga lika hårt så finns det  ett annat allternativ. På lördag går Barncancer-trampet i Helsingborg, 45km på landsvägar med öppen start mellan 08:00-10:00. Startavgiften på hundra kronor går oavkortat till Team Rynkebys insamling till förmån för Barncancerfonden.
//Nilsson

Karlsson på taket eller Nilsson på fjället från veckan som gick.

Idag är det onsdagen innan fredagen som närmar sig med stormsteg. Det känns skönt faktiskt, vi var ju på resande fot i husbilen från fredagen innan Finnmarksturen och fram till i söndags. Det blir lite att ta tag i, tvätt av kläder cyklar och städning av husbilen. Saker halkar gärna efter när man kommer hem och samtidigt ska jobba oxå.

Idag körde jag mitt andra träningspass sedan CV. Båda har varit på landsvägscykel och korta, idag med lite högre fart och med ett rejält gaspådrag. Jag bestämde mig att försöka återta ett KOM jag blev snuvad på för ett tag sedan. Det gav ju en liten fingervisning om hur utvilad jag var, inget långt segment men jag skrämde upp pulsen till 99% HRmax.

Nu till det konstiga, jag har som sagt haft ledningen där tidigare och när jag nu återtog den står det bara PR i min aktivitet!? Går man in i segmentet ser det ut som vanligt med kronan osv… Detta är väl minst sagt ett I-landsproblem i marginalen men jag har inte sett det tidigare bara.

Till helgen är det ett riktigt fint lopp här nere i Skåne, Snapphaneturen går på söndag nere vid hovdala slott i Hässleholm. Missa inte den om ni har tid, 60km som är fyllda med riktigt fin stig i mängder och väl kuperat.

Nu släpper jag er att göra annat för jag ska skicka in min anmälan till lopp 8 i cupen, Bockstensturen som går den 2september. Gokväll!
//Nilsson

Yvonne:
Förra året körde vi inte Cykelvasan, i år var vi lite osäkra på hur vi skulle göra men vi slängde tillslut in vår anmälan samma dag som skidvasan gick av stapeln. För min del blev årets CV en helt ny upplevelse på alla sätt, både till det positiva men också till det negativa.

Dagen innan loppet letade en Hässleholmstjej (Madelene Finn) reda på mig uppe i Lindvallen. Hon hade seedat in sig till tävlingsklass på Finnmarksturen men var mycket tveksam till att köra i tävling. Hon hade koll på att vi två varit rätt så jämna på långloppen under säsongen och jag försökte peppa henne till att köra. Hon var, liksom jag och ett par andra tjejer jag pratat med, rädd att hamna efter i starten och behöva cykla ensam hela vägen till Mora. Tillslut bestämde hon sig ändå för att ställa sig i tävlingsfållan och vi pratade ihop oss om att försöka hjälpas åt i spåret. Jag hade också snackat med Sandra Nyman om att sammarbeta så nu var vi tre som kanske kunde hjälpas åt med dragjobbet.

Vid 06.50 la jag cykeln i fållan och träffade fler kändisar som var på plats, bland annat Malin Jones som också hon varit tveksam till att köra i tävlingsklass. 07.15 var det dags att infinna sig i fållan. Småfrysande och nervöst småpratande med tjejerna runt om kring. Madelene, Sandra och jag bestämde att vi skulle försöka komma ihop nånstans i startbacken om det var möjligt annars fick det bli som det blev. Efter ett tag kom vi in på det obligatoriska däcktryckssnacket, jag klämde på däcken - va faan! PUNKA fram! Jag fick totalt hjärnsläpp och hade helt plötsligt ingen aning om vad jag skulle göra. Började slita cykeln mot utgången, släppte den och sprang ut och började leta efter Andreas. Som tur var hittade jag honom snabbt och han kom till undsättning, slet fram sin co2-patron och tömde den men munstycket funkade inte så det kom inte in någon luft i däcket. Fram med minipumpen och börja pumpa. Jädrar vilken stress, tack för hjälpen älskling! Däcket höll tätt hela vägen till mål!

Starten gick 07.30 och startbacken rullade på bra, jag kunde tugga på fint utan att gå på rött. Jag såg en stor klunga en bit framför, Madelene var några meter bakom mig, Sandra såg jag inte till. Tänkte att det vore bra om vi kunde komma ikapp klungan framför. En norsk tjej och jag hamnade ensamma och vi började hjälpas åt att täppa luckan. Vi låg på rätt hårt når hon plötsligt får för sig att titta bakåt, hon vinglar till och jag kör rakt in i hennes bakhjul och kraschar hårt i backen. Det gjorde förjäkla ont, har skrapat upp armen och låret gör ont. Norskan klarade sig men stannar och hjälper mig upp, jag säger åt henne att fortsätta medan jag försöker känna efter om jag skadat något. De flesta tjejer susar förbi och flera frågar hur det gått, tack för omtanken! Funderar på att vända tillbaka ner till Berga by, men väljer att försöka fortsätta. Vrider rätt styret som fått sig en känga och börjar trampa. Linnéa Angerman och en tjej till kommer ikapp och erbjuder sin rulle, jag försöker åka med men jag är lite omskakad och armen gör för ont. Jag tappar dem och tycker synd om mig själv en stund. Två andra tejer kommer bakifrån och plockar upp mig och nu har jag hämtat mig lite så jag kan hänga med. Efter ett tag kommer vi ikapp Linnéa och den andra tjejen och nu är vi fem som hjälps åt. Vi har ett jättebra samarbete och kommer ikapp fler, som mest var vi sju som körde ihop. Och jag som var rädd att jag skulle få köra solo hela vägen! Det var verkligen superkul! Tyvärr släppte Linnéa efter ett tag och jag såg sedan att hon brutit loppet. En av tjejerna tyckte det gick för sakta och drog iväg själv.





När vi kört ungefär 2.20 kom första herrklungan ikapp. Vi fick bra förvarning av motorcyklarna innan. Matthias Wengelin låg i spetsen och ropade "Kommer vänster" och "Tack så mycket" och klungan drog förbi föredömligt snyggt. Vid övriga omkörningar, som var många, tror jag att jag hörde två som sa "Kommer vänster"...  Vår lilla tjejklunga höll bra till höger och på ett rakt fint led vid omkörningarna och de första tre-fyra herrklungorna som körde om gjorde det säkert och bra. Sen började det bli vansinnesomkörningar av väldigt stora klungor. Herrarna låg två eller tre i bredd på vänster sida och samtidigt kommer de i ett led på höger sida! Jag blev så j-vla förbannad!! Skrek alla möjliga svordomar till dem. Det är för faaaaan inte ok att köra på det viset!! Vilka idioter!!

Några fler i vår grupp tappade och tillslut var vi tre som höll ihop till efter Eldris. Ylva från Mtb Täby hakade på några herrar och försvann iväg några km innan mål, Irene SubXX och jag körde i mål på exakt samma sekund - 3:48:31! Vi körde också ikapp och ifrån tjejen som drog iväg tidigare.

Foto: Erika Phil

Börjar läka ihop.

Förutom punka, vurpa och respektlösa herrar i spåret var det här den roligaste Cykelvasa jag kört! Lyckas jag seeda mig till tävlingsklass nästa år kanske jag kör igen :)

//Yvonne


Andreas:
Det blev som sagt lite kaotiskt innan start för Yvonne, när jag väl hade fixat hennes punka pös jag själv ihop i en hög för en stund. Det blev lite pulspåslag för mig att pumpa upp ett bra tryck med hennes lilla pump.

Herrarna i fålla 1 drog iväg och vi som stod i fålla 3 stod vackert kvar. Det dröjde länge innan korken lossnade framme i kurvan så att även vi fick fart. Det blir liksom väldigt grafiskt och lätt att förstå att man redan stående i startfållan förlorat en bra stund mot vinnartiden.

mtbfoto.se

I år hade jag bra ben och det kändes att jag var i betydligt bättre form än sist jag startade i cykelvasan, det var 2015. Det som däremot har saktat in mig i nästan varje start i år och så även här är min astma. Den gör att jag inte kan gå lika hårt som jag vill i början och detta får jag göra allt för att kompensera lite senare i loppen.



Jag vet egentligen inte riktigt hur jag ska beskriva loppet, som sådant är det egentligen helt ointressant. Platt slätt och utan avgörande backar att kriga i, inga stigar och inga tekniska utmaningar gör att utgången enbart handlar om att hamna i en bra klunga.
Att vara taktisk turgubbe är en klar fördel här. Jag försökte mig på att köra lite så den sista milen, egentligen är jag ingen vidare taktiker men att även vara hal som en ål kan oxå hjälpa till och med detta lyckades jag ganska bra att plocka många placeringar från Eldris och in i mål. På upploppet höll jag min placering och klarade av att "stänga dörren" bakifrån och blev inte omkörd.

Jag kom i mål i Mora på tiden 3:04.37. Inte dåligt alls, hade jag bara klarat gasa mer i starten och fått häng på en snabbare klunga så kunde jag suttit här och varit riktigt trött nu. Medelpulsen blev 87% och maxpuls 94%


Höjdprofilen för Cykelvasan ser ut som ni ser den här ovan, antal höjdmeter 775 och höjdminskning 963m. Om ni frågar mig så vill jag att man vänder på loppet. Att cykla från Mora till Sälen skulle vara en mycket säkrare utmaning för oss cyklister och definitivt hårdare. Nu gör farten att man sitter med hjärtat i halsgropen mest hela tiden. Otäcka vurpor med allvarliga skador som följd är tyvärr inte ovanliga och tillbuden med nästankrascher duggar tätt. Ändå sitter jag här och gillart:)

Kommer jag tillbaka och gasar nästa år då? Den som lever får se…
//Nilsson

Hur mycket regn kommer det bli under loppet? Shit, det kanske tillochmed ska åska! Det här kommer bli ett episkt grisigt lopp.
Hur mycket kläder ska man ha på sig…? Armvärmare får det bli.
Regnet föll ungefär fram till startskottet, sen uppehåll och tillochmed SOL emellanåt, vilken missbedömning! Marken var så klart våt efter regnet som kom dagen innan, så skitiga blev vi och det är ju alltid snyggt!

Yvonne
Startskottet ljöd några minuter efter 11, när transportstyrelsen gav klartecken att det var fritt fram. Gemensam start för alla åkare och jag såg framför min mycket köande in på stigarna, men det blev inte kö en endaste gång. Det gick väl lite långsamt vid något tillfälle men blev aldrig helt stopp, kanon!

Foto: mtbfoto.se

Jag hade ingen koll på var de övriga fyra åkarna i min klass var, men jag såg en hel del tjejer i spåret. Jo, Ulrika Grass i D40 körde förbi mig tidigt i loppet.
Jag kom ikapp Malin Jones som körde i motionsklass och en D50-åkare någonstans mitt i loppet och vi körde ihop ett tag. Vi höll nästan på att krascha längs med den långa asfalterade cykelbanan där en snubbe på elcykel plötsligt fick för sig att svänga tvärs över banan när vi kom farande. Vi lyckades undvika kollision men D50tjejen försvann bakom oss och kom aldrig ikapp igen. Malin och jag tuffade vidare och vi snackade lite om kommande Cykelvasa under tiden (hm.. kanske är dags att börja ta i lite mer om man har ork att samspråka i spåret?).

När det började gå uppför efter ABB kom Malin efter och jag fortsatte ensam. Körde faktiskt ensam en hel del. Finnmarksturens banan är jättefin, bra backar och fina stigar, men jag hade rätt så dåligt flyt i terrängen tycker jag. Halkade mest hit och dit, kramade en björk vid ett tillfälle också… Framhjulet försvann och jag for snett framåt, slängde ut vänster arm runt en björk, slog i axeln och höftbenet - aj! Tydligen hände något med vristen också för det gjorde jäkligt ont dagen efter. Baxade mig upp och tittade över axeln, vad det nån som såg mig? Nej, vad bra! 🙈

En stund innan näst sista långa backen kom jag ikapp Sandra Nyman och snackade lite med henne också. Trevligt det här med långlopp, man träffar nya vänner 😄 Vi höll ihop ända in till mål och jag fick spurta över mållinjen igen, Sandra drog det längsta strået!



Jag kom i mål på tiden 3:28:48, en femteplats av fem möjliga i D40.

Andreas

För att inte upprepa allt för mycket så har jag denna gång först läs igen om vad Yvonne har skrivit, därför går jag rakt på sak.

Jag stod i startfållan ganska avslappnad och inte särskilt nervös, jag hade sänkt mina förväntningar inför Finnmarksturen i år. Jag hade haft nästäppa och hostat gula klumpar hela veckan, av detta hade jag dock inga större problem men det var däremot astmaväder.



Jag kom iväg utan att få upp pulsen hur mycket jag än slet, när vi fick det lilla stoppet vid järnvägsövergången var till och med ett par motionärer ikapp. Då började jag bli en aning trött på livet som långloppscyklist kan jag säga. Fortfarande efter 35min slit har min puls inte kommit upp till tröskel men någonstans innan 45min lossnar stryphalsen och jag börjar kunna få ner lite effekt till pedalerna.
Nu hamnar jag i en bra grupp som jobbar framåt och faktiskt avancerar bra, det är bla Petrus Johansson (@senanjohansson) och Magnus Alexandersson (@lundatok) och jag. Vi följs åt länge, faktiskt så pass att Petrus och jag gjorde upp om 116:e platsen i totalen med en spurt där jag fick övertaget denna gång.

Banan var som Yvonne beskrev ganska kladdig, jag tyckte att den var perfekt. Riktigt rolig att köra, lagom halt på sina ställen men för det mesta hade jag ett grymt grepp med mina ganska mjukt pumpade Racing Ralph (bak 1.6 och fram 1.5 bar). I Leos backe var det nära att ovan nämnda man lyckades knäcka mig, Petrus körde stenhårt uppför och jag gjorde en missbedömning och trodde att vi var uppe när vi nådde punkten vid musikanläggningen. Som jag nu vet så var det en bra bit kvar. Jag bet mig kvar på hanns hjul med 95% av maxpuls resten av backen. Hade jag släppt där då hade jag förmodligen tappat många placeringar men nu kunde jag återhämta mig nerför och bygga upp lite vridmoment inför spurten inne på ABB Arena. Vi såg inga andra bakom oss längre, det ända som  återstod var att tömma påsen på krut inne på löparbanan.

Foto: mtbfoto.se

Foto: mtbfoto.se

Angående banan så har jag bara ett minus att ge och det är den där trappan som måste passeras under vägen vid ABB. Där blir det alltid kl üdd och cykelsallad. I år kom jag ner bra men upp var det folk och cyklar som låg i vägen. Tips vore kanske att göra uppfarten bredare…?

Jag cyklade i mål på tiden 2:51.46 det gav mig placering 28 i H40. Min medelpuls var lite lägre här tack vare min dåliga start, 88% och min maxpuls blev 96%.

Hem och tvätta kanske?

Höjdprofilen för Finnmarksturen ser ut så här och enligt min GPS blev det  923 höjdmeter.



//Nilsson