fredag 28 juli 2017

Anmälda till Finnmarksturen

Snart är augusti här och vi har anmält oss till vårt sjätte lopp i långloppscupen, Finnmarksturen. Som jag minns det var det ett fint lopp med episka backar, ser fram emot det!

Såg på deras hemsida att de inte kommer att ha damstart i år vilket jag tycker är riktigt synd. Även om det blir glest mellan oss och det blir en hel del solocykling tycker jag ändå att damstart är att föredra. När man nu har valt att köra i tävlingsklass känns det mest rättvist eftersom alla ges samma förutsättningar. När alla klasser, inkl. motion, startar samtidigt blir det lätt trångt in på stigarna och det blir till att stanna och köa. Det är verkligen frustrerande när man vet att de som är snabba i starten kommer iväg och själv står man stilla (ok, får väl se till att bli mer startsnabb då..) Om det inte går att ordna med egen start för damklasserna vore det iallafall bra om det kunde vara några minuters mellanrum mellan tävlingsklasserna och motionsklassen så att risken för köer minskar.


Fredag idag och jag har inte cyklat mer än till och från jobb, Andreas har däremot kört en landsvägsrunda och jagat ifrån regnmoln. Det lyckades han fint med, inte en droppe fick han på sig trots att det regnade både här och där runtomkring! Han har också varit flitig och stansat däcken på min Obsess - tack för det :)

Imorgon går en av deltävlingarna i X-Cup, tyvärr kommer vi inte till start. Vi har en del att stå i här hemma efter några helger på luffen och jobb däremellan. Lycka till och ha kul alla ni som kör imorgon!

//Y



tisdag 25 juli 2017

Engelbrektsturen 2017 RaceReport




Så var det dags att testa Engelbrektsturen, ett lopp vi inte kört tidigare. Det vi hört om loppet var att det är tekniskt enkelt med övervägande snabbåkta grusvägar.

Starten gick mitt i centrum av Norberg, några hundra meter asfalt sedan svängde banan in på en grusväg och smalnade av något. Tempot var riktigt högt direkt från start och sikten obefintlig pga dammet på grusvägen. Jag körde på så bra jag kunde och försökte hänga på ryggarna framför. Det var inte det lättaste då de flesta i tävlingsklasserna när betydligt snabbare än jag, speciellt på grusvägarna.   Motionsklasserna startade fem minuter efter och när de började komma ikapp blev det lättare att hitta lagom snabba ryggar.



I min klass (D40) var vi fyra startande, jag såg en av de andra när hon körde förbi mig i början och tyvärr igen när hon hade kraschat och låg vid sidan av spåret med sjukvårdare vid sig, hoppas verkligen att allt gick bra. Förutom den olyckan såg jag inga andra som hade kraschat, däremot en hel del med punkteringar.

Linda kom ikapp mig rätt tidigt och vi körde tillsammans länge, roligt! Vi är ganska jämna om man ser till sluttiderna på de lopp vi kört, men vi är verkligen helt olika som cyklister. Linda är grym på att mata grusvägar medan jag är snabbare i skogen. Jag gick om på ett par stigpartier och kom iväg en bit före ut på grusvägarna, vilket resulterade i att jag låg och körde ensam tills Linda +några herrar kom ikapp igen. Helt lönlöst alltså, jag tröttade bara ut mig men det är ju riktigt kul att köra på på stigarna!! Vid ungefär 40km, tror jag, orkade jag inte hänga på Linda och gubbarna längre men tuggade på så gott jag kunde. Vid en T-korsning precis i slutet av loppet stod en kille och undrade vilket håll vi skulle, när man kom ut i korsningen såg man nämligen pilar åt båda hållen. Jag blev också osäker trots att Andreas och jag kört där dagen innan. Jag stannade och vi såg en cyklist långt borta till högre som var på väg tillbaka och två andra cyklister kom och sa att det var åt vänder vi skulle. Upp och iväg igen och jag tog rygg på killen som stannat, några meter innan vi gick ut på asfalten gick jag om och sa "Kom igen nu då!" han hängde på och den här gången fick jag spurta in i mål! Jag vann! 😀




Jag hade gissat på en målgångstid runt 3:15, men kom i mål på 3:02:33 - supernöjd! Den tiden tog mig dessutom upp på pallen som 2:a efter urstarka Monika Gradin och fem minuter före 3:an Nina Bivstedt.

//Yvonne


Andreas:

Ja vad säger jag nu då, jag visste inte riktigt vad jag skulle vänta mig. Av det jag hört om loppet så passar det mig inte. Ett snabbåkt tekniskt lätt lopp med mycket grusväg. I mångt och mycket stämde det väl men jag tyckte att det var mer stig än vad andra som kört loppet berättade om. Tycker så här i efterhand att Engelbrektsturen var bättre än sitt rykte även om det var mycket grusväg.




Starten var enligt mig underlig, kort asfaltsträcka ur stan (300m) och sedan avsmalnande in på en banvall och ibland lite lätt utför. Gissa om det gick fort, det blev ganska hetsigt och inte såg vi något heller i dammröken. Jag lyckades gå med ganska bra i den höga farten men efter 6.1km ungefär i botten efter första stigningen var det bara att parkera vid sidan och fixa en bakhjulspunktering. Där tappade jag de snabba grupperna som jag tänkt mig åka länge med. Jag visste att ensam skulle det bli riktigt svårt för mig att prestera på ett lopp där klungkörning är a och o. Jag är helt enkelt inte stark nog att göra det jobbet ensam över 70km.


När jag kom iväg bestämde jag mig för att köra om så länge jag bara orkade både på stig och på grusväg för att försöka jaga ikapp några starka åkare så långt fram som möjligt.
Det visade sig att jag hade punkat ut i botten innan stigning nummer två. Det vara bara att ställa sig upp och låta benen fatta eld, jag har inga goda erfarenheter av mig själv på sådana uppdrag men det gick över förväntan i alla fall. Jag orkade mig så småning om fram till ett gäng på 6-8 åkare och vi kunde gemensamt börja arbeta. Tyvärr var det inte alla som var så dragvilliga…
Det i sig gjorde att vi var två som spräckte gruppen och med det så blev vi tre som följdes åt ganska länge. Lyckades köra ikapp och om några klungor ibland men det var bara vi två som lyckades gå loss hela tiden och det var tillslut också vi som kom in till Norberg tillsammans. På gatorna innan målrakan gick jag om ett par åkare i min klass och plockade en sista placering i sprinten upp till målgången. Vi två som hjälptes åt nästan halva loppet gick i mål på samma tid, 2:33.16 tack för väl utfört sammarbete om du läser detta nr 444.


Tro nu inte att ovan beskrivning var någon sorts dans på rosor. Det gjorde ont i princip hela vägen från Norberg och tillbaka till Norberg igen. Hade det gjort mindre ont om jag inte punkterat? Nej såklart inte men det hade gått lite snabbare vill jag tro.

Länk till fler av Ronnie Bergströms bilder

Jag landade på en 30 plats i H40 med en medelpuls på 88%, maxpuls 94%.
Engelbrektsturens höjdprofil ser ut så här och totalt antal höjdmeter enligt min GPS är 583m vilket jag tror stämmer bra.
Höjdprofil Engelbrektsturen

//Nilsson

tisdag 18 juli 2017

Våndor inför Cyklevasan


Nu står den körklar igen, min hardtail eller helstel som den numera är. Andreas har mekat på ny kassett och kedja och luftat bromsarna. Den har fått Racing Ralph 2.25 på framhjulet och Thunder Burt 2.1 på bakhjulet, än så länge med slang men det ska poppas till slanglöst senare. Lätt och fin är den! Jag önskar mig dock ett nytt styre, det som sitter på nu är ett riser-styre som jag har vinklat bakåt om ni förstår hur jag menar.

Nu får jag väl ta och köra in mig på den cykeln lite för jag tänker mig att jag ska köra den på Cykelvasan. Jag måste erkänna att jag undrar lite hur det kommer att gå på CV... Jag har anmält mig i tävlingsklass eftersom jag kvalat in med min tid från 2015års CV. När jag nu tittar på seedingtiderna baserat på de långlopp som jag kört i år så är jag inte tillräckligt snabb. Nu beror det väl iochförsig på att det är ovanligt snabba segrarinnor i dessa lopp i år, men det innebär ju att de övriga tjejer som kvalar in i CV:s tävlingsklass är riktigt snabba. Det kommer att gå undan i damstarten! Ja, där är en sak till som "oroar" mig - hur i hela världen ska jag hänga med i starten?? Risken är överhängande att jag blir frånåkt redan i startbacken och sen är det tufft att komma ikapp någon. Vojne, vojne 🙈

En målgångstid är svår att sätta eftersom jag tidigare bara kört i motionsleden och då finns det alltid folk att åka med. Nu när det är damstart är vi inte så många och jag kommer förmodligen inte att hamna i någon klunga, 39 anmälda än så länge. Riktigt coolt att stå i samma startfålla som norska Gunn-Rita iallafall!!

Nåja, jag har ju några veckor på mig att bli snabb! Vi börjar med en vilodag 😁
//Y

måndag 17 juli 2017

Engelbrektsturen på söndag

Idag är det måndag och vi går in i en vecka som ska avslutas med ett långlopp. På söndag är det Engelbrektsturen uppe i Norberg.

Banvallen från lördagens distans
Måste erkänna att jag känner mig helt kass, krasslig trött och omotiverad. Nej så långt ska vi inte gå jag är inte omotiverad men jag måste se till att vila ut den här tröttheten. I lördags körde vi motvindsdistans på mountainbike här hemma och av någon anledning tog den mycket hårdare på mig än förväntat. När vi hade dryga milen kvar till dörren var jag helt pasé, trött som ett helt ålderdomshem och med ben som telefonstolpar. Som tur är så har vi ju några dagar kvar till start och jag tänker då vila allt jag kan. Kruxet är ju bara att man vill ju samtidigt träna, ska ta och räkna lite på den ekvationen...

//Nilsson

måndag 10 juli 2017

RaceReport Mörksuggan 2017

I startfållan stod jag redo med en kropp som kändes bra och utvilad från Ränneslättsturen veckan innan. På minussidan fanns endast två saker, det var astmaväder för mig men jag tyckte inte att jag besvärades under loppet, endast efteråt när strupen knöt sig i målfållan. Det andra var att jag körde sönder min bakväxel kvällen innan, fick det att fungera ok och det höll under tävlingen men det blev så att jag fick trycka två gånger för en växel om ni förstår. Inget som var annat än störigt.

Starten gick och jag kom iväg hyfsat, brukar gå sämre. Efter ca 300m eller så blev det tvärnit, första kraschen. Två cyklister hade gått ihop i det accelererande startfältet, sånt där kan gå riktigt illa när det trycker på bakifrån med 1000+ åkare. Därefter gasades det på genom centrum och upp mot vidablick. Här hade jag bestämt mig för att gå på hårt men inte bränna allt krutet. Detta för att ha krafter kvar att gå med över krönet när det efter den korta stigsnutten sedan går utför på grusvägar. Den missen gjorde jag förra året, då jag kom upp till vidablick med brända ben och inte orkade åka med utför.

I år lyckades det bra, jag spikade mig fast i en grupp som jagade bra i 60-65km/h på ovan nämnda grusväg. Jag körde ett mycket bra lopp så länge det höll, dvs till ungefär 35km. Där tappade jag gruppen och blev i stort sett helt ensam under de kommande 20 kilometer. Jag hade alltså kört med en grupp som skapat en gigantisk lucka, bra betyg för mig och min form. Så här i efterhand så inser jag att istället för att kämpa och kriga ensam där efter så skulle jag bara saktat in och återhämtat mig i väntan på att nästa tåg kom. Vad som istället hände var så klart att jag var för sliten för att orka gå med när nästa tåg kom. Ungefär sådär höll det på, åkte lite jojjo mellan grupper av cyklister när jag piggnade till osv…

Ensam är inte stark!


Men man hamnar på bild lätt.
Å ena sidan är jag nöjd över att jag kände att formen var bra och att jag lyckades gå med åkare som jag tidigare inte ens sett skymten av, å andra sidan är det ju skit att man är så klen att det inte höll hela vägen. I stort tyckte jag att jag gjorde ett bra lopp, man måste försöka lite, annars har man ju inte en aning om vad man är kapabel till.
Om man ska prestera bra på långlopp är det klokt att köra taktiskt och om man ska köra taktiskt är det mycket klokt att ha koll på den egna prestationsförmågan. Något jag håller på att lära mig den hårda vägen dvs under tävling, men det är nog bästa sättet vad jag vet…


Pulsen var hög och jämn under loppet och jag höll väl hela vägen kan man säga, lyckades pressa mig bra trotts att jag blev ensam och fick den högsta pulsen under de sista kilometrarna. Högsta pulstoppen under loppet var i sprinten på målrakan men det betalade sig.

Totalt antal höjdmeter enligt min GPS blev 779m.
Höjdprofil för Mörksuggejakten

Medelpuls 91%, Maxpuls 97%, Jag körde i mål på tiden 2:54.27. I det urstarka startfältet gav det en medioker 47 plats i H40.

Ett par bilder från målområdet.
Ulf, kul att se dig på cykel!
Eftersnack med Petrus, verkligen trevligt att ses. Du är urstark!





Dax att ladda om!
Alla bilder på mig är tagna av Eva Önnemar på mtbfoto.se Tusen tack för riktigt fina bilder!
//Nilsson


Yvonne:




Dagen innan loppet köpte jag ett par nya cykelskor. Jag skruvade på klossar och testade dem en kort sväng på kvällen. Kanske dumt att köra med ett par helt nya skor men jag chansade på att det skulle gå bra. Det gjorde det också, förutom att jag hade lite svårt att klicka i pedalerna vilket ställde till det tidigt i starten av loppet. Det blev stopp framför mig i den lilla grässlänten och det blev till att springa upp, när jag skulle på cykeln igen fick jag inte i skorna i pedalerna - haha, snacka om stressande!

Starten på Mörksuggejakten är helt kaotisk, alla startar samtidigt och det blir som sagt direkt stopp på gräset, sedan stopp igen några hundra meter ut på asfalten, krascher och folk som hetsar om till höger och vänster. Glöm allt som står i PM:et från loppet om "lugn masterstart" och "omkörningar förbjudet"... De första cyklisterna i startled 1 har säkert en helt annan upplevelse.

Väl framme vid den långa startbacken upp till Vida Blick saktas farten in för det är tjockt med cyklister som ska fram, vi står nästan stilla innan vi kan börja tugga upp. Uppför backen är det inga problem att hålla sitt eget tempo, bara att hitta en lämplig takt och jobba på.

In på första stigpartiet står det stilla igen och sedan rullar det sakta framåt. När vi kommer till en spång är det en lång kö med gående cyklister - så himla frustrerande och tråkigt! Bättre blir det sedan ute på grusvägarna och resten av loppet flyter det på bra.

Jag hamnade i ett bra tåg med några tjejer i på grusvägarna i början. Tyvärr går det inte att se på nummerlapparna vilken klass man tillhör. Vid ungefär 20km kom jag ikapp Linda och hon hakade på samma tåg. Vi körde tillsammans ganska länge, ett tag var vi fyra tjejer som höll ihop - kul!!

Något positivt med att köra tillsammans med motionsklassen är att de flesta killar/herrar/gubbar är schyssta och har inget emot att ligga först och dra på grusvägarna, hade tillochmed en som kom upp jämsides och frågade "Ska du med?"

Mörksuggans stigar är superfina och min heldämpade cykel funkade kanon. Tycker att jag hade mycket bättre flyt i terrängen än förra året när jag körde hardtail. Däremot var den väl inte till någon fördel i de långa brant stigningarna 😁

Dagen innan loppet körde jag och Andreas en testsväng på den sista milen av banan. Det kändes jättebra när jag kom till den delen under loppet, då var det bara att köra på och ge allt för jag visste precis vad som väntade.

I mål spurtade jag på tiden 3:32:48 och återigen sist i min klass, D40. Alla resultat finns att hitta här!

Eftersnack med en sockertoppad Ulrika :)


//Y

onsdag 5 juli 2017

Ränneslättsturen 2017 RaceReport

Vi var på plats i Eksjö redan på fredag eftermiddag och hade en lugn dag i husbilen medan regnet vräkte ner utanför. På kvällen hamnade vi efter lite rekande på stadshotellet där vi åt riktigt gott. Lördagen bjöd på en ordentlig skur på förmiddagen men i övrigt uppehåll och vi rullade bort till området med några av Ränneslättsturens A- och B-spår. Stigarna var superfina! Det är otroligt vad bra den här banan klarar allt regn. Vi testade fyra ställen med spårval, alltid bra att ha lite koll på vad som väntar. Jag bestämde vilka spår jag skulle välja, tre lätta och ett svårt. Lite lunch på det och prick klockan 15 öppnade nummerlappsutdelningen. På kvällen blev det laddpizza på Via Venetto.



Start klockan 11. Ränneslättsturen har ingen startbacke, vilket gör att det går ruskigt fort i starten. Jag hängde på Ulrikas hjul ett tag men fick släppa när jag inte orkade längre. Det här loppet har ingen egen start för damklasserna så i all trängsel hade jag ingen aning om vart de andra damerna var. I och för sig ligger jag inte på en sån nivå att jag kan köra med någon taktisk cykling under loppen, jag kör mitt eget race och kör så hårt jag orkar helt enkelt. Såklart är det roligare när man har lite koll på varandra och lite extra har man kanske att ge om det är någon tjej nära framför eller bakom. Motionärerna startade några minuter efter tävlingsklasserna och de snabbaste var snart ikapp mig. Eftersom första "loopen" är snabb och lättåk med breda skogsvägar var det inga problem med omkörningar och det här upplägget gjorde också att jag hamnade ganska snabbt med de som körde i min takt. När det sedan blev mer stigcykling var det inte speciellt många omkörningar och de som ville om var tydliga med att säga till och välja bra ställen att cykla förbi.

En bit innan det första A- och B-spåret kom jag ikapp Linda. De här spårvalen hade vi inte titta på dagen innan, men som jag kom ihåg det från förra året skulle det vara en brant nerförsbacken med ett litet drop i början. Jag valde det svåra spåret, Linda tog det lätta. Det visade sig att jag hade helt fel, det här var en väldigt brant uppförsbacke. I med en lätt växel och tugga upp. Som tur var var vi bara tre cyklister i backen så det gick fint att cykla upp.

När spåren gick ihop igen såg jag inte till Linda, visste inte om hon var för eller efter mig. Efter en stund kom två killar som kört om mig tidigare om mig igen och jag förstod att de hade kört det lätta spåret och att det då tagit längre tid.

Resten av banan flöt på fint, det var grymt jobbigt men jag hade riktigt kul! Folk var glada och trevliga i spåret och Ränneslättsturens stigar är verkligen jättefina. De sista 5km tryckte jag på allt vad jag orkade och körde om och ifrån några herrar som hängde med huvudet och fick någon med mig bakom. Kollade klockan och gasade i mål en minut snabbare än 2015 - tjoohooo! 3:58:09 blev sluttiden och det gav en jumboplats i Damer40.

Sista rycket innan målgång!
Foto: Henrik Öijer


Foto: Lina Andersson






Eftersnack med Linda
Andreas lopp rullade på kanonbra. Han kom iväg bra i starten och hade ett fint flyt genom hela loppet. Inget krångel med astma eller punkteringar. I slutet gjorde han några taktiskt kloka drag i två uppförsbackar och plockade några placeringar i H40 som sedan höll in i mål. Han korsade mållinjen på tiden 3:17:44 och placerade sig som 35e man i sin klass.

Höjdprofilen ser ni här nedanför, 605hm på mätaren.



Eftersnack med Jimmy.
Foto: Lina Andersson


Vi tackar Eksjö CK för ett riktigt bra arrangemang!

//Y