Igår åkte vi ju distans som ni som hänger med här på bloggen säkert redan sett. Ni har säkert också uppmärksammat att mitt normala mönster i träningen om vi ser det veckovis är vilodag på måndagar, alltså efter en distansrunda på 3tim eller mer.


Idag var det min sjätte träningsdag denna vecka och jag kände mig sliten efter en vecka full med stress och krångel men också riktigt hårda intervallpass på testcykeln. Jag bestämde mig för att avsluta starkt och låta pannbenet arbeta hårt eftersom att mina ben kändes som två svullna stolpar och inte hade någon lust att ens gå nerför trappan från sängen till kaffet.

I korgen lade jag 4.7kp, inga rekord men inte så långt ifrån och skred till verket. Såklart åkte jag av en uppvärmning först, idag 20min och det kändes välbehövligt för att få igång lite cirkulation.
Detta blev från första stund en kamp i huvudet efter att första intervallen var körd. Om vi hoppar fram till den sista av de tre så mådde jag väldigt illa redan i minut 4 men på något underligt sätt ger vi människor sällan upp när vi gett oss in i något. Jag svajade väl en liten aning i kadens under sista men forfarande inom ramen för "starkt gjort Nilsson". Kom idag undan med 307W på den sämsta och det kändes inte lika kul att gå uppför trappan till duschen efteråt.

Måndag är vilodag!
//Nilsson