fredag 30 september 2016

Boende bokat för nästa säsong

Förra helgen rivstartade vi vår husbilskarriär med skarpt läge på direkten, upp till Ulricehamn för att köra långlopp. Det hela avlöpte prima men det var inte riktigt vad vi hade önskat. Idag tog vi en mer avslappnad sväng hela vägen till Sibirien! Vi rattade in på parkeringen och körde igång ett par koppar kaffe som uppladdning. Bilen vi köpt är en Sunlight med ett rejält cykelgarage där vi kommer att hysa lite av vår verkstad för den som behöver hjälp inför loppen.


För att vara båtfolk så måste vi nog säga att detta med husbil faktiskt inte var så tokigt och att mycket är sig likt. Möjligheten att kunna avnjuta en frukost helt avstressat med full koll på vad som händer i startområdet är helt fenomenal jämfört med det eviga kånkandet av prylar mellan hotellrum och bil. Det sociala verkar heller inte bli lidande vad vi förstod under Västgötaloppet och det är mycket trevligt, något vi värderar högt. Vi bor ju i Skåne och många gånger under långloppscupen är det ett absolut måste att sova två nätter, det blir för långt att åka hela vägen hem direkt efter loppen i dalarna.


Cyklandet idag innebar ingen övernattning, men fika, ösregn och åska! Vi körde ett par varv på x-cupbanan i Ängelholm, den bjöd på snorhala rötter men i övrigt grymt bra grepp med RacingRalph på fälgarna ;) Snacka om att det var gött med ett "home on wheels" att krypa in i och värma sig efter träningen.

//Y&A

onsdag 28 september 2016

Här sitter jag



Ja hörni, jag hade tänkt ta min Hardtail en vända upp på Berget för lite intervallträning. Som ni ser här ovan blev det inte riktig så, inte första gången det händer och alldeles säkert inte den sista. Det blåste småspik från nordväst och det tänkte jag trotsa och ta det som en brutal uppvärmning men när jag stod redo i tamburen började det vräka ner regn också. Gav upp och pös ner till Monarken, det gick finfint att trötta till sig där…

//Nilsson

måndag 26 september 2016

På det igen då

Jaha då var man hemma igen och måndagen är så gått som över.
Igår höll jag vilodag och gjorde inte många knop kan jag säga, sliten var ordet. Det enda vettiga jag tog mig för var väl att tvätta cykeln. Den har för övrigt skött sig bra och hållit ihop fint under säsongen, har bara bytt lite slitdelar såklart.


Måste erkänna att det kändes lite tomt efter att vi alla skildes åt och vi satte oss i bilen för att köra hem i lördags. Jag som precis började få upp ångan. Långloppscupen är slut för i år och här nere finns endast ett Xcup lopp kvar att köra, därefter är det bara att bita ihop och börja med sitt hokuspokus på källarplan, kriga kulingvindar på sin CX osv…


Idag körde jag en lugn återhämtnings runda på min cyclocross, äntligen har man fått tummen ur och krattat gruset på den gamla banvallen ut till Kattarp. Nu var den iofs sådär svinjobbigt lös istället men det är bra mycket bättre än alla djupa hästspår som brukar bildas. Två timmar på det lugna kontot blev det.

//Nilsson

söndag 25 september 2016

Västgötaloppet 2016 RaceReport

Äntligen!

Prolog

Vilken vecka vi har haft! Mycket kul men också mycket stress. Förra helgen körde vi som bekant Dalsland X-Country och nu var vi anmälda till Västgötaloppet denna helg. Ända fram till ungefär klockan 18 på fredag kväll hade vi fortfarande inte bestämt om vi skulle köra upp till Ulricehamn eller inte. Anledningen till det var att vi precis hämtat hem vår husbil! Vi skulle egentligen haft den redan förra veckan men det drog ut på tiden och nu fick vi den precis i sista minuten. Efter en snabb genomgång av bilen och en timmes lång telefonkö till försäkringsbolaget kunde vi äntligen bege oss hem och packa.

Det blev lite hastigt minst sagt och vi försökte göra det på rutin, efter ett antal långloppspackningar har vi ju lite koll på vad som måste med. Som vi senare märkte var det enda vi glömde vår camelbaks. Nu är det ju så att det tillkommer en del sysslor när man står med en helt ny och tom husbil så det blev ett frenetiskt fixande. När vi var nästan klara för avfärd insåg vi att vi nog måste äta innan vi kör iväg. Där satt vi med varsin pizza och funderade allvarligt på att stanna hemma istället. Vi kom på bättre tankar ganska snart och kom överens om att köra upp och ta det för vad det är, försöka stressa ner och ha en trevlig helg och låta insatsen på Västgötaloppet spela en mindre roll. Vi stack iväg i skymningen, det blev snabbt mörkt och lite dimma. Vi hittade en bra parkering precis vid startområdet och insåg att vi glömt tändare/tändstickor till gasolspisen, bara ut och leta nånstans att köpa en tändare. Med det ordnat var det till att försöka lära sig hur värme, toa +annat fungerar. Kom i säng vid tolvtiden.

Som vanligt när man ställer sig i startfållan så gör man vad man kan och ger vad man har, det blev jobbigt kan vi båda intyga men också att detta var ett väldigt fint långlopp med väldigt fin stig.

RaceReport

Yvonne:
Innan start minglade vi runt lite i startområdet och snackade med diverse trevligt folk. Ställde mig i fållan utan uppvärmning, lite korkat men strunt samma. Starten gick och jag hängde med rätt så bra, tog det "lugnt" i startbacken bland de sista i fältet. Ganska snart efter startbacken svängde vi fel och fick vända om, jag var inte snabb nog att hänga på och körde ensam ett bra tag. Kände tidigt att det inte var något tryck i benen, tror att jag fortfarande var sliten från förra helgens bravad. 

Kom ikapp Linda (D-Sport) efter ett stigparti och vi körde sedan tillsammans till och från resten av loppet. Hon var stark på grusvägssträckorna och jag låg på hennes hjul massor. Hon försökte vifta fram mig vid ett tillfälle men jag sa som det var, jag hade inget att ge och det hade bara gått långsammare om jag skulle dra. Det blev lite jojoåkande, hon drog ifrån ibland och jag körde snabbare på stigarna. Verkligen kul att ha någon att köra med, fick höra efter loppet att alla övriga tjejer hade kört en och en i stort sett hela tiden. Linda och jag kom in i målområdet tillsammans och spurtade i mål på samma tid 4:07:10.

Foto: Henrik Öijer


Kom i mål helt slut, tror aldrig jag haft så ont i benen. Fick tillochmed nästan kramp i vänster lår när det var 8km kvar. Blir till att träna på backar och att mata grusväg :)

Västgötaloppet hade ordnat med egen start för alla damer i tävlingsklass, vi startade 45min före herrarna. Det var helt perfekt, blev inte alls speciellt många herrar som kom ikapp och de som körde om var verkligen schyssta. 

Som sagt hade vi glömt våra camelbaks men det löste såklart Highland Cyclings eget serviceteam. Jag fick langning längs banan och Andreas fick låna en camelbak.

Tusen tack Erika! Peppande och glada rop i spåret är guld värt!


Andreas:
Ja vad säger man, gör ju detta för att det är kul eller för att jag tycker det är kul ska jag säga. Alla tycker ju såklart inte att det är jätteroligt att cykla sig helt tokslut och lida mer eller mindre till den grad att man börjar tappa fattningen och må på riktigt fysiskt illa, jag är ju en sådan och därför antar jag att jag hade väl roligt igår då.

Jag hade en bra första halva av loppet, låg med bra i starten och dom gånger jag lyckades komma först in på stigar eller hade en skicklig åkare framför mig kunde jag köra riktigt hårt och skapa luckor i skogen. Igår var dock inte riktigt min dag på gruset och jag fick slita alldeles för hårt i accelerationerna efter stigar ut på grus när jag låg sist i klungor som körde lite långsammare i skog och sedan gasade på i slätåkningen ute på vägar. Jag blev bra sliten och fick som sagt göra alldeles för många sådan gaspådrag för att hänga med ut från stig och blev rejält trött efter ca 2 timmar. Bensinen tog liksom slut och benen var tomma.

Jag lyckades väl återhämta mig ganska bra och komma tillbaka, såg gruppen jag åkt med flera gånger men fick aldrig chans att komma ikapp, benen räckte helt enkelt inte till.  I den gruppen satt Kjell Olsen och med honom behövde jag inte oroa mig för att det skulle gå sakta i skogen, bra kört.

Inte bara jag, många trötta ben i målområdet!


Hamnar man inte på pallen blir man tacksam att få välja nått kul från ett bord i mål, jag tog mig en buff.

Sista loppet i Långloppscupen 2016, nu laddar vi om.

Jag tror att trotts känslan av dåliga ben att jag faktiskt körde rättså bra. Kanske ett av dom bättre långloppen för mig om jag ser på åkarna runt mig. Jag har ju heller inte kunnat träna ordentligt sedan slutet av juli månad pga min dumma knäskada så jag klagar inte, jag är mycket nöjd jag tog ju helt slut och blev nästan knäckt och då är det väl kul…

Banan hade jag inte alls koll på innan loppet denna gång, den var väldigt fin rolig och krävande tack Västgötaloppet!

Lite löst folk efter målgång, bra kört allihopa!




Då går vi ner i vår källare och jobbar på så ses vi nästa år! Så länge bloggar vi vidare.
//Y&A

onsdag 21 september 2016

En onsdag mitt i veckan



Vad har vi hållit på med så här långt den här veckan då? Jo, jag har försökt återhämta mig från Dalsland XC vilket har gått lite sisådär faktiskt. Jag har sovit lite halvkass och jobbat mer än vanligt, därför känner jag mig fortfarande sliten. Idag körde vi banvallen ut förbi Svedbergakulle och fram till Kattarp. Den sträckan lämpar sig bra för intervaller eftersom den är platt, rak och när den övergår till grusväg är det inte några vägöverfarter. Jag körde några 30sekundersintervaller längs med banvallen och Andreas vek av och körde ett varv på Svedberga innan han jagade ikapp och förbi mig ut mot Kattarp. Där tog vi en kort bananpaus och tog sedan en sväng förbi en jädra massa kossor på Västraby gård på hemvägen.

//Y

söndag 18 september 2016

Dalsland XC 2016 RaceReport


I torsdagskväll plockade vi i ordning det mesta inför lördagens lopp Dalsland XC och på fredag hämtade Andreas upp mig efter jobb med bilen fullpackad med cyklar och allt.
Har vi med allt nu?

Fyra och en halv timme senare checkade vi in på Dalia hotell i Bengtsfors. Vi strosade bort till nummerlappsutdelningen, fixade det och tog sen tag i det viktiga - laddpizza!



Hotellet visade sig vara en positiv överraskning, kolla bara utsikten. Frukosten var också mycket bra, First Hotel Dalia i Bengtsfors för den som undrar.

Morgonen innan start blev lugn och ostressad, vi hade nära till starten som skulle gå klockan elva. Väl där ställde vi in våra cyklar i fålla ett och hade sedan fyrtio minuters väntan i fint väder om än lite svalt. Funderade på att köra med armvärmare, men drog av dom strax innan start vilket var ett bra val för det blev såklart varmt som fort vi började trampa. Vädret var sedan helt perfekt med sol och ca. 17 grader.

Starten gick och det blev hetsigt som vanligt, men vi kom iväg bra och slapp den mesta trängseln. Banan smalnade av tidigt och började gå uppför vilket sållade lite grann. Vi försökte att kolla vilka andra mix-lag vi hade att bevaka, det var dock lite svårt eftersom man bara hade nummerlapp fram på cykeln ingen på ryggen. Vi drog slutsatsen att vi hade de flesta lag bakom oss och ett par som vi hade att slåss med i vår närhet. Vi drog ganska jämt under den första timmen ungefär, sedan kunde vi gå om i en uppförsbacke och hålla dom bakom oss. Senare fick vi höra av folk längs bana att vi var första par.

Enligt Garmin mätte banan 57.5km och drygt 760 höjdmeter. Den bestod till största delen av grusvägar och den hade en del asfaltssträckor, men också många fina stigar med några tekniska partier. Den mest tekniska delen kom precis i slutet av loppet, lite som en överraskning. Banan var väldigt kuperad med många uppförsbackar men inga speciellt långa stigningar. Verkligen ett fint lopp i vackra miljöer.

Vi kom i mål som första par i mix-klass på tiden 2:25:37. Totalt kom vi på 2:a plats bland alla 2-mannalag och det visade sig att den tiden hade räckt till en 2:a plats i damklassen också. Här finns alla resultat.

I väntan på prisutdelning.





Första platsen i damklassen knep Nellie Larsson.




Packat och klart, nu vänder vi hemåt igen! Det har varit ett jäkla farande i år och än är det inte slut - Västgötaloppet nästa helg.
//Y&A

tisdag 13 september 2016

Dalsland-XC till helgen

Just ja vi har en blogg också! Ursäkta att vi varit lite frånvarande här, men det har hänt mycket i dagarna och till helgen kör vi Dalsland-xc. Idag har Andreas och Erik förvandlat två cyklar till en och innan dess rullades Cervélon en runda och där blev det knächeck ok.



Dalsland-xc skulle egentligen ha gått tidigt i våras, men på grund av att arrangören inte ansökt om tillstånd i tid blev loppet flyttat till 17 september istället. Banan är inte så långt, 57km men med rätt så många höjdmeter, ca 780hm så det gäller att ha pigga ben! Vi anmälde oss som mix-lag och tänkte oss en bra uppvärmning inför säsongens långlopp, nu kommer vi att köra det här som en trevlig grej tillsammans.

Ingen kan väl ha missat att vädrets makter har slagit till med riktig högsommarvärme, man kan inte annat än njuta! Jag har tyvärr inte hunnit/orkat cykelträna idag efter jobbet, men jag tog en kort promenad för att få lite luft iallafall.



God afton
//Y

lördag 10 september 2016

Tre varv på Järavallen

Ulrika och jag gasar in i mål.


Vilken roligt dag alltså! Det här med cykling är ju såklart jättekul i sig, men sedan vi började röra på oss och kliva lite utanför vår komfortzon har det bara blivit ännu roligare. Med ta oss utanför vår komfortzon menar jag till exempel att vi börjat köra fler lopp. Långloppen och X-Cuploppen har varit mycket lärorika och på köpet har vi fått en mängd trevliga bekantskaper och lite mer tro på oss själva.

Igår skickade jag iväg ett meddelande till en tjej som brukar köra X-Cup och som jag pratade med lite vid Bockstensturen. Jag och Andreas planerade att sticka till Järavallen idag och nu fick vi även sällskap av Ulrika.

Andreas och jag körde ett uppvärmningsvarv tillsammans sedan körde jag och Ulrika ihop. Det var verkligen superkul att ha någon jämnstark att cykla med. Jag tycker att det är betydligt mer sporrande att trycka på när jag cyklar med någon som inte är så himla mycket snabbare/starkare. Jag har i och för sig inte kört så många gånger på Järavallen, men jag slog till med massor av personbästa på flera av Stravasegmenten där idag!

Andreas hade också en bra dag, han körde medelhårt/hårt och knäet gav inte ifrån sig ett enda skrik - kanonbra!

//Y

torsdag 8 september 2016

Saknade en bonkbanan

Jag har varit rätt så sliten efter Bockstensturen i lördags. Det var ett väldigt långt lopp för min del och faktiskt andra gången i mitt liv jag cyklar 10mil. Första gången var Tjejvättern på landsväg och det är ju inte riktigt lika påfrestande. Efter loppet har jag haft svårt att sova ordentligt under ett par nätter och jag är hungrig hela tiden. Det är såklart helt normalt och att förvänta sig efter den ansträngningen.

Igår stack jag och Andreas ut på en tvåtimmars landsvägsrunda i snacketempo. Det var riktigt skönt och benen kändes oväntat fräscha till en början. Efter ungefär 1.5 timme fick jag nästan inte runt pedalerna, jag var helt tom på energi och vi fick stanna till i Viken och köpa Snickers och bananer. Sen var jag på banan igen och kunde fräsa vidare hemåt.

Andreas åk 


Idag tog vi våra crossar och körde ut till Mölle, rakt över Berget och vidare mot Brunnby. Körde ett par intervaller på Berget, annars lugnt. Den här gången hann vi hem innan jag säckade ihop och fick gå på bonkbananen jag förnuftigt hade med i ryggfickan den här gången. Ett problem är att jag äter lunch redan klockan 11 om dagarna och sedan inte så mycket mer än en kopp kaffe när jag kommer hem från jobb. Borde väl bli lite smartare och se till att få i mig något mer innan träning...

Nu en cliffhanger:
Blir det en ny bubbelpool, eller..?

Mer om detta en annan gång.

//Y

söndag 4 september 2016

Bockstensturen 2016 RaceReport

I måndags bestämde jag mig att köra Bockstensturen och på onsdag kom jag hem från jobbet med ont i halsen och dagen efter var jag sämre med täppt näsa också. Jag tog till alla tänkbara metoder för att bli kvitt eländet - ingefära, bikarbonat, bafusin, mycket vätska och sömn. Om det var alla kurer som hjälpte vet jag inte men på lördag morgon var jag mycket bättre, bara snorig! Andreas skulle inte köra så jag tänkte att om det blir för jobbigt får jag väl i värsta fall bryta och då kan han komma och plocka upp mig. Vi packade in allt i bilen och rattade mot Varberg tidigt för att hinna fixa med efteranmälan. Enligt startlistan var vi 5 deltagare i D30.



Solen sken och vinden ven, prognosen hade sagt uppehåll under dagen. Starten gick kl 11, ingen egen damstart i detta lopp. Elitdamerna stod i fålla 1 och 2 tror jag och övriga damer i tävlingsklasserna i fålla 3. Måste erkänna att jag inte kan referera så bra hur banan var, loppet pågick ju i en halv evighet så jag kommer inte riktigt ihåg vad som var vad. I början var det iallafall platt och lättåkt bra länge och efter det var det en hel del stigningar, grusvägar och relativt lättåkta stigar. Jag fegade väl på några ställe och klickade ur en fot och vid några tillfällen blev det stopp när någon framför inte klarade någon uppförsbacke. Inte en enda gång blev det kö trots att det var rätt så mycket folk överallt under första halvan av loppet. I några av depåerna var det dock väldigt trångt och svårt att komma förbi eller ta sig fram till drickautdelarna.

Fick tips av Henrik Öijer om den här snygga bilden! Foto: HallandsNyheter







Vid ca 60km fick jag en ny flaska av Andreas - lyx :)


Första halvan av loppet flöt på bra, sen började det regna. Till att börja med ett lätt duggregn och det var förvisso rätt skönt, sen öppnade sig himlen för en stund. Det blev så småningom uppehåll men stigarna var riktigt leriga, jag körde tillochmed fast i ett lerhål, fick hoppa av och slita loss cykeln.  Med 2.5mil kvar var jag helt slut och tycket nog att det hade räckt så, men ingen anledning att bryta när det är så "kort" bit kvar. Jag hörde Andreas ord eka i huvudet "ge aldrig upp, du vet inte om någon annan tvingats bryta eller har tröttnat". Så precis innan depå4 kom jag ikapp en D30åkare och en D40 som hade stannat för att fixa en punka. Det gav lite extra kraft att slita vidare, speciellt när Sanna (D30) sa att hon var helt slut. Jag kom i mål några minuter före Sanna och fick en stor kram och ett ännu större leende av Andreas när han sa "Du är 2:a!" Va! Vad har hänt med dom andra? var det första jag sa. Det visade sig sen att av de 5 anmälda deltagarna i min klass hade två inte startat. Är riktigt glad för att jag tog 2:a platsen och att det var för att 3:an inte orkade och inte för att hon fått några tekniska problem eller vurpat tex. Vann gjorde Anna Lundin.





Målgångstiden blev 5:18:45 och jädrar vad jobbigt det var.

//Y

lördag 3 september 2016

Då var Bockstensturen körd!

Hemma efter en lång dag i bil och på cykel. Bockstensturen 100km stod på agendan idag och det var både riktigt kul och grymt jobbigt! Hamnade helt ovetandes på en 2:a plats i D30 :)


Ska ta tag i en racereport imorgon när jag vaknat till liv och blivit mig själv igen.

//Y