Sist jag körde mountainbike var den 7 juni och det måste nog tyvärr ses som ett rekord, enligt mig ett negativt sådant. Det har verkligen inte varit tänkt så utan mer rena slumpen med allt runtom och Yvonnes Tjejvättern som gjort att det blivit så.


Men idag till min stora glädje gick det inte ens att fundera på något annat än MTB. Det var till att vika ner sig och dyka in i en skog antingen jag ville eller ej, blåser kulingvindar från nordväst. Det var så pass att jag inte hade minsta lust att cykla 7km till Berget, tog skåpet till Sibirien istället.

Parkerade mellan broarna vid vege å och fick på så vis lite uppvärmning på stig, det var helt vindstilla precis som man vill ha det.
Jag kände direkt att jag var sliten i benen. Jag måste verkligen jobba med det där, varje gång jag kört LVG så är det likadant. Jag blir sliten och kan till och med få något som känns som träningsvärk i ben och bakdel medan hjärta och lungor inte blir särskilt berörda. Nu körde jag iofs ett ganska hårt pass på min CX i torsdags oxå men ändå!

Det blev alltså inte riktigt så hetsigt som jag hade hoppats på, istället körde jag 2016års xcupbana i intervallform. Första varvet gasade jag på dom lättåkta partierna och andra varvet på de tekniska med lite backar.  Lyckades fixa ett rejält framhjulssläpp oxå, jag hoppas på att jag bara satt och var okoncentrerad då jag faktiskt pillade lite med min rebound på framgaffeln.


Jag var noga med att rulla ur benen idag då jag vill försöka vara pigg imorgon, min tanke är att dra till Järavallen och försöka hitta rätt bland stigarna där. Där finns en riktigt fin och bra bana som vi tyvärr bara kört på vid två tillfällen trots att det är så nära.

Inte var jag ensam i skogen heller, nog för att här brukar vara gott om mygg men idag blev det nästan löjligt. Myggstift på handlelistan! (om det nu hade hjälpt)


//Nilsson