Vi har semester den här veckan och mycket som borde fixas med här hemma. Lika bra att ta tag i något på listan, så vi började klippa en del av häcken i förmiddags. Vi har vilodag från cykling och då får man ju helt plötsligt en massa tid över! Det har till och med hunnits med en stund i solen med korsordlösande och cykletidningsläsande.



Så här på kvällskvisten blev vi lite rastlösa och drog faktiskt iväg på varsin cykel till Ica:n i Nyhamnsläge för att handla på oss lite diverse smått och gott. Cyklade hem med varsin glass i näven, man får väl njuta lite nu när äntligen sommaren kommit!

Tror att vi avrundar dagen med filmkväll.
//Y

En lugn fikarunda i solen passade perfekt för att rulla ur lite syra ur benen idag. Man är rätt trött i hela kroppen efter gårdagens prövning i Eksjö. Vi rullade 35 km asfalt och grusvägar längs sundet och ut bland åkrarna i lagom takt. Det var riktigt skönt att röra på benen en stund, stannade för en fika hos Andreas föräldrar och ett toastopp hos Pernilla.

Har faktiskt inte bestämt vad det blir imorgon vad gäller cykling, kanske slår vi till med en glassrunda.
//Y

Vi körde upp i lördags, kavarterade in oss hos våra goda vänners föräldrar mitt i centrala Eksjö 400m från start och målområdet.

Redan under lördagskvällen började man förstå att Ränneslätt skulle få avverkas på torra stigar. Vi hann med en provkörning av teknikspåret med dess A och B linjer innan kvällsmat, två av dom var givna att köra. Av dom två andra var en inga problem att köra men där tyckte vi att B spåret faktiskt gick fortare och den som var nummer tre i ordningen tyckte både Yvonne och jag var ett onödigt riskmoment som vi tyvärr inte riktigt är tränade för. Mer skills måste till med andra ord!

Laguppställning innan start. Yvonne kör för cykelklubben Highland Cycling. Foto: Annelie

Klockan elva gick starten och Yvonne stack iväg med tävlingsklasserna medan jag fick stå kvar i motionsfålla 5 och vänta medan klockan tickade på. Väl iväg gick det fort och det var grymt dammig ett tag, jag fick slita ont i ca 15km och försöka gäspa in luft i typ 35km/h innan nästäppan blev lite bättre. Därefter började jag få lite bättre känsla i kroppen, bra tryck och jag kunde hänga med.

Både kroppen och cykeln fungerade sedan perfekt hela vägen in i mål. Stigar får man mycket av på Ränneslättsturen, i år var dom torra och ganska hårda med endast ett fåtal surhål. Jag körde slanglöst Thunder Burt från schwalbe både bak och fram och det var enligt mig ett bra val. Jag hade bra, mycket bra och som minst kanske man kan säga tillräckligt grepp och det var på rullgruset det senare gällde.

Jag körde ju på ny cykel iår, fullsuspension. Tyckte väl helt ärligt inte att det påverkade slutresultatet speciellt mycket men det gjorde resan dit betydligt mer kontrollerad och lite bekvämare kanske. Samma känsla med denna som med min HT att jag kan vila lite i uppförsbackarna där många ser ut att slita ont. Var lite fundersam på att den extra vikten skulle påverka tex detta men så var det inte alls. Det beror nog mer på att jag är van och att jag gillar att cykla uppför.



I år kände jag inte så mycket av någon svacka mitt i loppet, kunde köra på med rättså jämt tryck hela tiden. Jag hade 2 åkare framför mig mot slutet som jag hade tänkt mig köra om. När vi passerade 5km skylten drogs farten upp och jag kunde hänga med men jag fick snällt hålla min position, det var vad jag orkade.



Summering: Mer sånt här i mitt liv, tack!

//Nilsson


Yvonnes RR:

Ja, lite extra nervöst var det att ställa sig i tävlingsfålla 3. Kände väl inte riktigt att jag platsade in där med flera betydligt snabbare åkare runtomkring. I år var vi verkligen bortskämda med bra cykelväder,  molnigt och lagom varmt i starten och banan var riktigt fin.

Starten gick och farten var hög och såklart försöker man hänga med och går ut alldeles för hårt. Jag är inte riktigt bekväm med att ligga så nära andra cyklister i så höga farter. När asfalten övergick till grusväg kraschades det rejält precis framför mig, som tur var klarade jag mig.

Jag blev omkörd av många snabbingar i början, bland annat två tjejer i D30 Elna och Jessica. Vi växlade några ord innan de drog iväg och försvann i massorna. Efter det såg jag inte till någon från D30 under hela loppet.

Ränneslättsturen är ett lopp med väldigt mycket stig och inte direkt några uppförsbackar att tala om. Stigarna är jätteroliga och lagom svåra, men mycket krävande tycker iallafall jag. Man får jobba mycket med hela kroppen och blir trött precis överallt. Både jag och Andreas är överens om att det inte skulle skada att träna lite mer bålstyrka. Banan innehåller en hel del korta, branta knyckar som jag faktist gillar att cykla uppför. Jag kör med 32-klinga och det var helt perfekt i dessa branter. Det jag har svårast för är leriga partier med rötter och som tur var var det bara ett sådant parti där jag fick lite svårigheter och fick kliva av. Jag är verkligen glad över att vi fick möjlighet att kolla in A- och B-spåren dagen innan för nu visste jag precis hur jag skulle köra där. De två första var lätta och de körde jag utan problem. Den tredje var alldeles för svår för mig, tyckte jag till och med att det lätta spårvalet var lite svårt. Vi fick dessutom höra att det var flera som kraschat illa i det svåra spåret på lördagen. Stenkistan var väl inte direkt svår men B-spåret gick lika snabbt eller snabbare.



Jag körde på riktigt hög puls från början till slut, 91% HRmax i snitt och 98% som högst. Kände mig rätt så sliten ett tag i mitten av loppet och sänkte farten lite orkade inte hänga på de framför. Kom tillbaka igen och ökade ett tag, körde riktigt fort på ett stigparti i slutet - grymt kul var det! Dog lite igen när jag kom ut på ett grusvägsparti och i de sista backarna hade jag inte mycket att ge. När det var 5 km kvar kände jag något som jag aldrig känt tidigare, jag fick början till kramp i höger lår. Hjälp vad obehagligt! Jag trampade lätt i några minuter och lyckades bli av med det. Kom i mål helt färdig och blev så glad när jag såg målgångstiden på 3:59!



Cykeln fungerade problemfritt hela loppet och jag vurpade inte en enda gång. Som sagt körde jag med 32-klinga på min 650b HT och det funkade perfekt. Jag använde alla växlar, de lättaste i branterna och den tyngsta vid enstaka tillfällen på transportsträckorna. Tänkte ibland när jag studsade runt på rötter och stenar att det nog hade varit bekvämare med en FS, men min hardtail skötte sig bra.

Det enda störningsmomentet var något så löjligt som mitt frisyrval! Jag körde med CamelBak och min fläta fastnade hela tiden i någon plastkrok i själva väskan. När jag tex körde nerför och då lutade huvudet bakåt krokade håret fast så när jag sedan ville böja ner huvudet igen gick det inte. Det gjorde både ont och var ett jäkla problem att försöka kroka loss håret varje gång, fick till och med stanna en gång. Verkligen irriterande. Förutom det var det en kul dag i spåret, fick några peppande kommentarer av folk som körde om och jag tyckte att det var mestadels glada miner. Roligt men grymt jobbigt, får se om jag kör loppet fler gånger... hahaha.

Koporten, här ser man ljuset i tunneln, nu är målet nära!

//Yvonne

Nu är det länge sedan jag tog ett andetag genom näsan, min allergi och astma ger inte luftrören en chans och slemhinnorna är snustorra. Riktigt trist när man i övrigt känner att det går framåt och att det finns där, alltså trycket i benen.

Lite sånt här väder på söndag vore najs!

Idag drog vi av några intervaller och gasade på i ca en halvtimme, om det ska cyklas Ränneslättstur på söndag så är det ju läge att dra ner lite på träningsmängden nu. Vi båda har alltför många gånger stått i en startfålla med alldeles för slitna och trötta ben till följd av hårda cykelpass tätt inpå.

//Nilsson

Suveränt bra bild.

Tog med ombyte och bokade in en dejt med Andreas klockan 16. Körde lite lätt träning i backarna innan vi rullade hem. A hade redan cyklat en timme medan han väntade på mig. Imorgon är planen hårt och kort.

//Y

Efter förra årets Ränneslättstur sa jag "Aldrig mer!" och jag menade det verkligen. Vi har kört det loppet två gånger och för mig har det tagit ca 4 timmar och 17 minuter båda gångerna. Jag tycker att det är grymt jobbigt att hålla på så länge på så hög intensitet. Det är ju mer än en halv arbetsdag för sjutton. Ett lopp som tar typ tre timmar hade varit betydligt trevligare, men det är ju klart då hade varit alldeles för snabbt för de bästa. Därför sa jag aldrig mer.

Har jag då hållit det jag lovade mig själv? Nähähä, jag är anmäld igen och den här gången i Damer 30. What?! Vet inte riktigt vad jag gett mig in på, men det ska väl bli kul.

Det jag är mest orolig för är starten. Jag är rätt så segstartad och jag har tyckt att det går ruskigt fort redan i motionsleden, hur är det inte då i tävlingsfållorna..? Det gäller väl att bita i och försöka hänga på. När man sedan väl är igång släpper förhoppningsvis nervositeten och jag kan köra mitt eget rejs. Jag förstår såklart att jag inte har något att hämta vad gäller placering men det ska bli kul att köra loppet utan att behöva köa så mycket på stigpartierna (hoppas inte att jag själv åstadkommer för mycket köande bakom mig bara...).

Jag har som bekant inte kört i tävlingsklass tidigare och det är helt enkelt för att jag är för feg för det och för att det är så få tjejer som deltar. Det går liksom inte att gömma sig i massorna i resultatlistorna direkt. Nu tänkte jag strunta i det för en gångs skull, om alla tänker som jag gjort kommer det aldrig bli fler tjejer i startleden. Så slutfegat, nu kör vi! Kommer nog att skaka av nervositet i startfållan men men det ordnar sig nog. Wish me luck!

//Y

Klockan tio i förmiddags kånkade vi upp cyklarna ur källaren och rullade iväg med siktet inställt på 3-4 timmar i sadeln. Det var ingen behaglig upplevelse, kallt som f*n, vi diskuterade till och med att vända hem igen och göra ett nytt försök senare på dagen. Vi fortsatte trots allt och det kändes väl helt ok när vi väl fått upp värmen och när vi kom in på stigarna där det var mer lä.

Träffade Erik & Erika på Berget och cyklade med dom en stund innan de stack hem. Sen fortsatte vi vidare uppåt och träffade lite annat löst folk uppe vid fyren.



Fyra timmar fick vi till och kaffet smakade himmelskt gott när vi landade hemma i solstolarna. Efter fikat tog vi tag i att rengöra runt infästningarna till klingbultarna på min cykel. Detta för att se om jag kan bli av med knakandet jag har haft sedan jag bytte klinga.



Som synes på bilden hade solen och värmen fortfarande inte anlänt.
//Y

Ibland, inte ofta men ibland känner jag faktiskt inte för att cykla. Trots finväder och planer för en tvåtimmarscykling i lugnt till medelhårt tempo kände jag idag inte någon lust att sticka ut. I vanliga fall brukar jag ignorera den känslan och dra iväg ändå och nästan alltid med positivt utfall, men den här gången stannade jag hemma.

Andreas fick cykla solo helt enkelt. Han hade lite lösa planer på att eventuellt träffa Erik på Berget eftersom han också skulle dit och köra lite backintervaller. Nu föll det sig inte riktigt så. Istället fick jag en kaffegäst mitt under pågående ogräsrensning. Erik hade haft oturen att köra punka pga krossat glas på cykelbanan strax norr om oss. Inte alla som har skickligheten att punka några sekunder från Strandbadens bästa kaffehak!

Andreas hade haft riktigt fin cykling när han tillslut kom bort från folkmassorna som drällde omkring på Berget. Han sa att det var som rena äventyrslandet på vissa ställen. Drygt 35km plockade han ihop i någons sorts härlig sweetspotblandning utan stopp, inte ens ett fotostopp. Såg den här bilden på Instagram när jag var ivägskickad att handla kvällsmat (middag). Unna sig ska man sa han!



Nu laddar vi för distans imorgon!


Hoppas på mer cykelsug då!
//Y

Lugn mysig motvindscykling ut till Mölle för en glass, så började vi. Innan vi beställt vår glas så dök den franska pizzabagaresnubben fram och började prata cykel och teknik i skogen med oss. Allt skedde på engelska och det är ju lite ovanligt när det gäller fransoser men å andra sidan skulle han bli rätt ensam i Sverige med bara franska språket i fickan.

Vi hade egentligen en tävlingsträning att se fram emot idag. Vi har ju inte så många att tävlingsträna emot så det skulle ske på så sätt att Yvonne fick ett försprång och sedan järnet hela vägen in i mål för att hinna ikapp för mig och för Y att hålla luckan. Vi brukar göra så och det faller ofta ut som en bra träning och ett kul sätt att ge allt man har på.

Det här börjar bli tjatigt men nu är det igång igen, dödsregn med tillhörande blåst.

Bor man i ett jäkla blåshål får man välja ställen där det går att gömma sig för vinden. Vi satsade på Sibirien idag och som vanligt var det kanonfint där. Det hade iofs blåst ner en del grenar på stigarna och det var mer norrländskt rullgrus (kottar) än tidigare. Det gjorde banan ännu mer spännande på sina ställen.

Vi började med att rulla raka spåret från bilen till starten tillsammans och det blev en fin uppvärmning på 5km. Sen körde vi en timme på banan i eget tempo. Nu blev det ju inte riktigt en hel timme för jag stannade när jag kört fyra varv och Andreas fem. Jag blev klar lite före honom så jag stack tillbaka in i blåbärsriset och fångade en bild på honom på sista varvet.

Som alltid riktigt rolig cykling på de fina stigarna och pulsen håller sig runt tröskel hela tiden, fint.
//Y

Idag har det bland annat sett ut så här i vår trädgård. Grundlig cykelrengöring och gräsklippning. Ingen cykling så då finns lite tid över till andra måsten.

Igår körde vi stig med E&E med efterföljande cykelfika.
Andreas går här igenom grunderna för att få till en perfekt espresso. Erik struntar nonchalant i detta och stretchar sina viga fingrar bara för att. På tal om stretching så är det något vi är dåliga på att göra. Nu har A fått ont i höger knä och det som brukar hjälpa är just stretching, så det får han ta och börja med.



Imorgon är en annan dag, då hojar vi igen.

//Y

Att cykla länge var väl det ända rätta idag, årets första dag med total stiltje fram till eftermiddagen. Jag började morgonen med att hänga på låset för att köpa frukostbullar klockan sju och sen började vi ladda i oss frulle. Det tog såklart längre tid än tänkt men vi kom iväg strax efter nio iallafall.




Exakt fem timmar var vi igång, förutom ett snabbt bananstopp i Arild och vattenpåfyllning vid fyren. Ok, vi fick väl inte till så många timmar som alla ni som kört/kör Vättern men det får duga. Vi är lite sympatitrötta i benen iallafall.

Innan vi drog hem var Andreas tvungen att pressa in en extra uppförsbacke.



//Y

Både Yvonne och jag hade tänkt oss en lugn runda med lite teknik övningar efter jobb. Det höll sig så i ungefär 45min. Vi kom ut från en stig och där kom tre cyklister i ganska hög fart, den första hojtade att vi skulle hänga med. Vi är inte dom som är dom så klart att vi hakade på, det blev lite av ett ryck för att komma in på hjul och sedan var det igång och vilodagen som bortblåst.

 
Inte ofta man träffar på så glada prickar och snabba cyklister här, kul!


//Nilsson

Jag hade bokat in en timmes massage efter jobb idag, fantastiskt skönt! När jag kom hem hade Andreas cyklat iväg till Sibirien och jag packade in min cykel i bilen och drog dit. Han var redan på plats när jag började köra hemifrån, det hade gott i en jäkla fart hela vägen dit. Han hade ett snitt på 34km/h på de två milen det är dit så han hann med att rulla en bra stund medan han väntade på mig.



Andreas var med andra ord rejält uppvärmd men för min del kändes det inte riktigt som att kroppen var helt vaken efter den där massagen. Det tog ett tag innan jag kom igång tycker jag. Efter en stunds trampande på lite olika stigar drog vi av två varv på x-cupbanan. Jag fick inte riktigt till något bra flyt där, rullade mest omkring på alla kottar i kurvorna. Kul var det iallafall som alltid!



Lastade båda cyklarna på bilen den här gången, tyckte att A kunde få vila benen på hemvägen.
//Y

Stack till Ängelholm för att köra lite slingriga single tracks efter jobb, jag började med 5 varv på x-cup banan. Det kändes som att jag hade skitben idag och stryphals fick jag, har tyvärr fått det en hel del i år. Jag vet inte men det kan bero delvis på hur vädret varit ända tills nu, även idag kunde man känna lite av det där råa fuktiga.

Körde lite över och runt min tröskelpuls och sånt svider ju, lägger man till att det nästan inte finns tio meter stig utan åtminstone en stycken nittiograderskurva och där till ca en halv till en meter höga pucklar så blir det jobbigt. Riktigt jobbigt faktisk, stigarna är ca halvmetern breda, underlaget är barr och rötter och snitthastigheten ligger ca på pampiga 18 km/h, 20 höjdmeter/varv. 5-6 varv tar en timme. Det är kul träning tycker jag!


Jag stannade till för att ta en bild, den blev något oskarp. Jag var inte ensam kan jag säga, mygg i helt osannolika mängder. Det räckte att man saktade in så satt där ett helt stim på benen. Jag flydde skogen illa kvickt och tog mig via stigar i skogsbrynet tillbaka till bilen.

När jag kom hem kollade jag lite på siffror från dagens lidande och skitben hade jag inte, det hade gått fort istället. Ibland blir man överraskad men det förklarar ändå inte mina problem med andningen.

//Nilsson

Kortbent men långärmat valde väl jag idag frusen som jag är, andra hade nog kört kort-kort. Jag cyklade ensam denna gång för Andreas var i stort sett tvungen att ta en vilodag! Han har ju tränat mycket mer än jag och många dagar i rad.

Jag körde backar och experimenterade lite med att sitta och stå och testade olika kadens. Jag får för det mesta så jäkla mycket mjölksyra i låren, allra helst när jag kör uppför med rätt så hög kadens. Det är betydligt "behagligare" att köra på en högre växel och lite lägre kadens. Orsak till det? Jag gissar att jag borde träna upp konditionen..? Ska jag fortsätta köra som jag tycker känns bäst eller ska jag träna på det som gör ondast? Den som har några kloka ord i denna fråga får gärna dela med sig!

Här är redskapet jag har för pulsträning.

Under mina kadensövningar lyckades jag såklart flyga i backen också. Eftersom det var brant uppför får jag väl snarare kalla det för att jag välte omkull än att jag flög i backen, ingen skada skedd.

//Y

Vi blev erbjudna cykelsällskap och stigvisning på Svedbergakulle idag och det tackar man ju inte nej till. Vi stack dit och mötte upp guiden med sällskap. Det kördes leriga partier och uppförsbackar och nedförsbackar.



Vi avslutade med att köra upp till toppen och där tog vi en gruppbild på hela gänget innan vi rullade hem.



Som sig bör bjöds det cykelfika i solen efteråt.



Vi tackar för en god tur och gott kaffe!
//Y

Känslan av att ha en blogginläggsrubrik klar redan vid middagstid är oslagbar, allt som krävdes av oss var en "cykeltur".

Sedan var det väl inte så betungande så här på den första riktigt fina sommardagen, visst kulingvindarna fanns där som vanligt men vem bryr sig när det är över 20°C och sol.

Vi körde långt och länge för oss, 4,5 timmar. Det är inte ofta vi får varken chans eller tid till det. Efter ca 2tim körde vi in på ett par stigar som vi inte cyklat på länge och vi båda satte svårigheter som vi aldrig bemästrat tidigare. Där efter körde vi tillbaka mot östra delarna, och cyklade av dom vanliga stigarna.

Bra, det ser ju jobbigt ut...

Det föll sig så att Yvonne inte ville köra stigen förbi brädhögen så jag skickade henne före på genvägen till toppen av backen för lite bloggbildsproducering. Vi hade ju inte stannat på hela dagen så det var väl dags.



//Nilsson

Yvonne har då lagom till denna kanske enda fina dag fått ont i halsen, hon fick avstå sånt som ni ser på bilden. Själv körde jag på sweetspot skulle jag väl kalla det, 85-90% av maxpuls tills jag väl var tvungen att vända hem.

Innan det så var jag och hämtade en helt annan typ av cykel, en sån man behöver. Jag har massor med cyklar men har inte ägt en cykel som jag kan ställa ifrån mig om jag skulle behöva köra något ärende eller kanske cykla hem från en studentskiva tex.



Angående klädseln så var det ju bara att snabbt kasta sig på nästa hoj och dra till skogs, efficiency no delay...

//Nilsson

Igår utlovades barabenbilder från dagens cykling. Risken var dock överhängande för att det inte skulle bli av pga regntunga moln och dödsvind, men vi trotsade vädregudarna och körde kortbent. När vi väl kom upp i skogen var det helt klart det rätta valet!

Vi tog en fin omväg till Berget för att komma undan en del av motvinden och mötte sedan upp Erika som bilat dit. Cyklade väldigt blöta och kladdiga stigar och backar, sorgligt att se. Ger en känsla av höst eller typ mars månad...

Kortbent i bakgrunden

Nåja som det skrevs här på bloggen igår verkar det som att sommaren är på väg.
//Y

Det är väl lite ombytligt nu kan man säga, lite som aprilväder ungefär. Idag kördes säsongens första monarkpass. Jag gick loss på ett 20x15x4 med hög kadens, ungefär 110. Det kändes bra i kroppen men jag kunde värmt upp bättre.

Om jag fattat rätt ska det bli lite lättare att gå upp på morgonen från och med imorgon, åtminstone om vi pratar väder. Då kommer i alla fall jag att befinna mig på en stig någonstans så fort jag kommer loss från jobb.

Förhoppningsvis får ni lite mer lättklädda bilder imorgon!

//Nilsson

Eter en misärhelg vädermässigt var dagens värmebölja på dryga 15°C rena lyckopillret! Vi kunde till och med köra kortbent utan att benen domnade bort pga kyla, häftigt. Berget var det som fick njuta av våra bleka lår och vader idag.

Precis när vi skulle svänga in i skogen träffade vi på en trevlig herre som började prata med oss. Han var jägare för Krapperupsstiftelsen som äger stora delar av reservatet. Han undrade lite om vi brukade ge oss ut i terrängen utanför stigarna och cykla. Det gör vi absolut inte. Han hade verkligen inget emot att vi cyklar på berget, tvärtom. Han förklarade att det just nu är väldigt känsligt att störa djuren då både rådjur och kronhjort har eller snart har ungar. Djuren är vana vid att det är liv och rörelse på stigarna men vill inte bli störda på sina domäner. Han var precis som vi mäkta irriterad över alla som låter sina hundar springa lösa, det är helt förbjudet där.

Sen bar det uppför för att göra det vi hade tänkt, kötta backar! Två mycket kladdiga cyklar fick sig en tvätt när vi så småningom kom hem.
//Y