Vi kom upp till Sälen vid åttatiden på torsdag kväll, hämtade stugnyckel och tog en burgare innan vi installerade oss i stugan i Gubbmyren. Upp i god tid på fredagen och lyxade med frukost på Fjällbagarn. Cyklade benväckarrunda, tillika vilserunda, det går ju för bövelen knappt att hitta hem bland alla stugor!

Sen var det ju det där med själva Cykelvasan på lördagen. Andreas valde att avstå pga rejäl förkylning med halsont. Efter det som hände Helena när vi var och körde Ränneslättsturen kändes det som rätt beslut. Jag däremot kände mig i fin form, sovit bra och ätit bra och allt tycktes kanon.

Jag rullade ner till starten och fick syn på bloggkollegan Elna på vägen. Vi snackade lite form och förväntningar och jag kläckte väl ur mig att jag kände mig bra. Trevligt att träffas, tyvärr glömde jag säga lycka till innan jag försvann för att hitta rätt startfålla, men det verkade ha gått bra för henne ändå ;)

Innan start

Eliten drar iväg

För mig däremot gick det inte alls som förväntat. Kände redan i första backen att jag inte hade mycket att ge. Benen ville inte som jag ville. Folk körde om och iväg och jag tänkte att jag kommer väl igång, det brukar alltid kännas lite segt i början. Jag brukar behöva rätt lång uppvärmning, men det hade jag ju inte möjlighet till här.

Dessvärre kom jag aldrig igång, kunde inte hålla hjul på nån nästan och körde mycket själv eller med folk bakom. Efter ett tag började startgrupp 8 och senare även 9 komma ikapp och tillslut körde jag mest med 9:or och 10:or, kändes rätt nedslående. Förra året hade jag så grymt pigga ben och jag sprätte lätt upp för backarna, i år fick jag tillochmed gå ner på den mindre klingan för att ta mig upp för en hel del småbackar. Den lite sega banan gjorde ju inte saken bättre direkt.

Med ungefär 2 mil kvar till mål kom Mia i full fart förbi och jag gav allt jag hade för att köra ikapp och slängde ut ett "Bra kört, Mia!!" Hon såg riktigt pigg och stark ut och försökte peppa mig med "Kom igen nu, häng med oss in till mål!" Försökte väl hänga på i typ fem tramptag, men det var lönlöst, jag hade absolut ingenting att ge.

I mål kom jag iallafall på tiden 3:58:01, 13 minuter långsammare än förra året. Det är väl inte en dålig tid men jag borde verkligen kört bättre, det vet jag att jag kan. Hade (förhoppningsvis) bara en dålig dag helt enkelt.

Grymt skönt att komma i mål!

Långt efter Fredrik Ericsson kom det här skitiga gänget med Mattias Nilsson i spetsen. Han knep 2:a platsen före Johan Landström som blev 3:a.

Fler på väg mot mål :)

Henrik Öijer som också hade det lite tungt i spåret.

Fröhandlarn gjorde ett bra jobb, dunkade in på 3:57:37!

Hittade den här bilden i micron i vår stuga. Är det bara jag som är dum eller verkar inte det här helt fel??

Sen blev det hemresa hela söndagen med benen i högläge.



Bättre lycka nästa gång :)
//Y