Andreas chockade sig själv idag med att köra ett helt nytt hinder som han klarade galant. Det var en gammal stengärdesgård med en massa stora stenar som rasat ner och ligger lite överallt. Själv fegade jag. Jag har ju lyckats krascha några gånger och efter det har jag tyvärr blivit lite rädd för att trilla. Det är något jag verkligen borde ta tag i och träna bort, för det funkar ju inte att behöva stanna och känna sig osäker så fort jag kommer till ett nytt hinder. Det fanns ju en tid när jag t.ex. kastade mig ut för stup med stora stenblock - ibland gick det bra, ibland gick det inte alls... Dags att komma tillbaka till de rätta takterna!

Det är ju alltid bra att cykla tillsammans med andra för då ser man hur dom tar sig an svårigheter och samtidigt går det av bara farten att man själv bara kör över hindren utan att tänka så mycket.

Det hade varit kul med lite fler tjejer på stigarna här i Skåne. Är det någon som läser här får ni gärna höra av er så kan vi väl ta en tur tillsammans! Eller varför inte försöka anordna en cykelsammankomst för tjejer var ni än bor i landet och köra mtb ihop en dag eller en helg här i området runt Kullaberg? Jag läser ju en del bloggar av tjejer som cyklar mtb, men just här i krokarna träffar man inte på så många på stigarna. Visst är det kul att trampa livet ur sig tillsammans med snabba killar/gubbar men det vore faktiskt riktigt roligt att ta några vändor med några likasinnade tjejer också :)
Så jag slänger ut en krok - hör av er vettja så ska vi se vad vi kan ordna!

Är hjälmen rak nu? Ja, mot horisonten. Bra så.

//Y