Sprang (tog mig igenom snarare) Kullamannens blå bana ungefär, hoppade över bitarna i obanad terräng runt Håkull tex. Lagom imponerande 6,25 km, inte så långt med andra ord, men däremot högt, 195 höjdmeter. Kändes rätt så bra fast jag är långsammare än jag var förra året på tävlingen, men jag har ju några veckor kvar att träna.
En positiv sak med min saktfärdiga jogging är ju att man hinner se sig om och njuta av hur fint det är i skogen - det har man ju inte tid med när man swoschar fram med cyklen! Löpningen går ju bitvis så jäkla sakta att man hinner räkna träden längs med stigen...
 |
| Klar! |
Andreas har mekat vidare på sin lvg-ram. Det börjar arta sig tycker jag. Idag drog han vajer och den verkar ha hamnat på plats, det muttras något om att vajerhöljet kanske kapades lite för kort... Det var vajern till framväxeln det, bara resten kvar! Något säger mig att han måste köpa hjul snart, annars kommer det ju aldrig att funka!
 |
| Spionfoto... |
hihi, jag såg karins inlägg om löpning;)
SvaraRaderaJust det där som du skriver att man hinner njuta på ett helt annat sätt när man springer är det som jag gillar med löpningen, för jag tycker om det! Så länge jag får kuta i skogen.
Bra jobbat! Vadå ingen bergsget? Säg inte det;)
Ja, springa i skogen är faktiskt riktigt härligt! För att bli en bergsget gäller det väl att ta sig an just berg, får väl fortsätta kämpa på med det :)
RaderaJamen det var ju fint att någon hade en bra dag till fots.
SvaraRaderaStarkt jobbat! Dålig pepp till trots ;)